Hur man tolkar kortisolnivåer – en enkel guide

Kortisol är ett steroidhormon som produceras i binjurarna (belägna ovanför njurarna) och har flera viktiga funktioner i kroppen. Hormonet upprätthåller blodtrycket, reglerar immunsystemet och bidrar till nedbrytningen av proteiner, glukos och lipider. Kortisol följer en tydlig dygnsrytm – nivåerna är som högst på morgonen runt klockan 8 och sjunker gradvis under kvällen. Arbetar du natt förskjuts dock denna rytm. Även faktorer som temperatur, stress, trauma, infektioner, allvarlig sjukdom och fetma kan påverka kortisolnivåerna.

Läkare beställer oftast ett kortisoltest när de misstänker över- eller underproduktion av hormonet, till exempel för att utreda Cushings syndrom eller Addisons sjukdom.

Vad du behöver

• Ett laboratoriesvar från ett kortisoltest
• Ett besök hos din vårdgivare eller läkare

Instruktioner

1. Kontrollera provtagningstid och normalvärden

Börja med att titta på tidpunkten då blodprovet togs samt de normalvärden som anges i ditt laboratoriesvar. Eftersom kortisolnivåerna varierar under dagen beställer läkare ofta ett morgonvärde (vanligtvis runt klockan 8) samt ett till värde vid en senare tidpunkt, för att kontrollera att hormonet följer sin naturliga rytm. Referensvärdena varierar något mellan olika laboratorier, men ett typiskt morgonvärde ligger mellan 6 och 23 mikrogram per deciliter vid uppvaknandet, medan nivåerna är mycket låga på kvällen.

2. Jämför dina värden med referensintervallet

Gå igenom siffrorna i rapporten och jämför dem med de normalvärden som anges. Om ditt resultat ligger inom referensintervallet är din kortisolproduktion normal.

3. Diskutera resultaten med din vårdgivare

Ett värde som ligger över eller under det normala intervallet kräver oftast ytterligare utredning för att fastställa orsaken till den onormala hormonproduktionen. Ta även hänsyn till din sömnrytm – arbetar du på natten toppar ditt kortisol vid uppvaknandet och sjunker i stället runt läggdags.

Flera faktorer kan höja kortisolnivåerna, exempelvis graviditet, fetma, stress, tumörer, hypertyreos och vissa läkemedel. Lägre nivåer kan bland annat bero på hypotyreoos, binjureinsufficiens eller behandling med kortikosteroider. Vid Cushings syndrom stör överaktiva binjurar hormonets naturliga cykel, medan Addisons sjukdom leder till en minskad kortisolproduktion.