Läkare använder injektioner med syntetiska varianter av det naturliga hormonet testosteron för att behandla låg testosteronproduktion. Behandlingen passar dock inte alla – den är olämplig för patienter med vissa bakomliggande sjukdomar och kan dessutom orsaka flera biverkningar och komplikationer.
Testosteron förekommer naturligt hos däggdjur och produceras i männens testiklar – samma plats där spermier bildas – i mycket mindre mängder i kvinnornas äggstockar samt i binjurarna hos båda könen. Hormonet har både anabola (vävnadsbyggande) och androgena (maskuliniserande) effekter. Genom att binda till androgenreceptorer i muskelvävnaden främjar testosteron muskeltillväxt och bentäthet. Hos pojkar i puberteten styr hormonet utvecklingen av manliga könskaraktärer, exempelvis djupare röst och skäggväxt.
Läkemedelsföretag erbjuder flera syntetiska varianter av testosteron som endast skiljer sig från det naturliga hormonet genom modifieringar som förlänger läkemedlets verkningstid. De vanligaste injicerbara varianterna är testosteroncypionat och testosteronenantat.
Testosteroninjektioner ordineras till män som lider av hypogonadism, ett tillstånd där kroppen inte producerar tillräckligt med hormonet på egen hand. Hypogonadism kan bero på medfödda tillstånd (som Klinefelters syndrom), skador eller trauma på hypotalamus eller hypofysen, kemoterapi samt sjukdomar som alkoholism, hepatit, diabetes och syfilis.
Läkare kan också förskriva testosteron som en del av hormonersättningsterapi. Efter 25-årsåldern minskar mannens naturliga testosteronproduktion med cirka 2 procent per år, och injektioner kan hjälpa till att kompensera denna åldersrelaterade brist.
Hypogonadism kan leda till minskad muskelmassa och bentäthet, energilöshet, nedsatt libido, svårigheter att minnas och koncentrera sig, trötthet, erektionsproblem samt försämrad psykisk hälsa och välbefinnande. Läkare använder injicerbart testosteron inom hormonersättningsterapi för att lindra eller vända dessa effekter och förbättra livskvaliteten hos åldrande män.
Enligt Dr. Wayne Hellstrom vid Tulane University Medical Center bör testosterontillförseln efterlikna individens naturliga hormonproduktion. Dosen för injicerbart testosteron ligger därför ofta på 200–300 mg varannan eller var tredje vecka.
Eftersom testosteron kan förstora prostata avråds injektioner för män med prostatacancer samt för män som har haft bröstcancer. Enligt Drugs.com bör även män med hjärt-, lever- eller cirkulationssjukdomar i sin sjukdomshistoria undvika testosteroninjektioner. Diabetiker kan behöva justera sina insulindoser, eftersom testosteron kan påverka blodsockernivåerna.
Testosteron kan orsaka ett flertal biverkningar, varav den allvarligaste är peliosis hepatitis – ett i vissa fall dödligt tillstånd där blodfyllda cystor bildas i levern och/eller mjälten. Eftersom testosteron också kan förändra kolesterolvärdena i blodet finns ökad risk för åderförkalkning, blodproppar, stroke och hjärtsvikt.
Vissa patienter har rapporterat allergiska reaktioner mot testosteron. Enligt Drugs.com kan symtomen inkludera nässelutslag, hudutslag, andningssvårigheter, bröstsmärta samt svullnad i ansikte och mun.
Ett överskott av testosteron kan dessutom ge maskuliniserande effekter som hirsutism (överdriven kroppsbehåring), manligt håravfall, förändrat libido, akne och fet hud. Användare kan också drabbas av gynekomasti (manliga bröst) och erektionsproblem.
Frekventa injektioner kan vara besvärliga för patienten och orsaka komplikationer på injektionsstället, såsom abscesser, infektioner och ansamling av ärrvävnad. Dr. Hellstrom påpekar dessutom att testosteroninjektioner visserligen är säkra, men att de injicerbara varianterna kan ge svängningar i energi, humör och libido mellan doserna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online