Menopaus (slutliga menstruationen, bekräftad efter 12 månader amenorre) markerar slutet på ovarial follikelaktivitet. Östrogenminskningen är gradvis, börjande år i förväg (perimenopaus).
Primära mekanismer
- Follikeltömning: Fast ovarial reserv (~1–2 miljoner vid födelse → ~1 000 vid menopaus). Ingen neo-oogenes. Sänkta inhibin B → förlust av negativ återkoppling på FSH.
- Gonadotropinstigning: FSH ↑↑ (10–20×), LH ↑ (3×). Äggstockar blir resistenta mot FSH på grund av minskat follikelantal och förändrad receptorkänslighet.
- Enzymaktivitetsminskning: Aromatas (androgen → östrogen), 17β-HSD, StAR-proteinexpression minskar med ovarial åldring.
- Genetiska modifierare: FMR1 premutation, BRCA1/2, MCM8/9, POLG varianter påverkar menopausålder.
Sekundära bidragande faktorer
- Rökning → 1–2 år tidigare menopaus (giftigt för follikler).
- Cytostatika/strålning → akut ovarial svikt.
- Ooforektomi → kirurgisk menopaus (brutal fall).
- Autoimmun ooforit (associerad med binjureinsufficiens, thyreoidit).
Kliniska konsekvenser
- Vasomotoriska symtom (heta anfall, nattsvett).
- Genitourinärt menopaussyndrom (GSM): atrofi, dyspareuni, återkommande UIV.
- Ben: Accelererad resorption → osteoporos.
- Kardiovaskulär: Förlust av endotelskydd → ökad KHK-risk.
- Kognitiv/humör: Östrogenreceptorer i hippocampus, amygdala.
Behandlingsalternativ
- MHT (Menopaushormonterapi): Östrogen ± gestagen; individualiserad risk-nytta (WHI-data, timinghypotes).
- Icke-hormonella: SSRI/SNRI, gabapentin, fezolinetant (NK3-antagonist), vaginalt östrogen (lågt dos, minimal systemisk upptag).
- Livsstil: Belastningsträning, kalcium/vitamin D, rökstopp, mediteransk kost.
Östrogenminskning är en naturlig kontinuitet; symtombörda och långsiktiga risker styr personlig terapi.
