Katekolaminhormoner, såsom adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin), samt polypeptidhormoner, som insulin och glukagon, kan inte passerera genom cellens feta membran på egen hand. Istället utövar de sina effekter genom att binda till receptorer som sitter på utsidan av cellmembranet.
Dessa receptorer är specialiserade proteiner som känner igen och binder specifika hormoner med hög noggrannhet – ungefär som en nyckel som passar i ett lås. När hormonet bundit till sin receptor startas en kaskad av intracellulära händelser, ofta via så kallade andra budbärare som cykliskt AMP (cAMP), vilken till slut leder till ett mätbart cellulärt svar.
På detta sätt fungerar cellmembranreceptorerna som viktiga kommunikationslänkar mellan hormonerna i blodet och cellens inre maskineri, vilket gör att kroppen snabbt och exakt kan anpassa sina funktioner efter föränderliga behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online