
Kevlar är en lätt men extremt stark syntetfiber som används i en rad olika tillämpningar, bland annat kroppsskydd, skottsäkra västar och hjälmar. Materialet tillverkas av poly-para-fenylenterftalamid (PPTA), en så kallad flytande kristallpolymer. Dessa fibrer är inte bara starka och styva – de tål även hög värme och har god resistens mot kemikalier.
Röntgenstrålar är en form av elektromagnetisk strålning med kort våglängd och hög energi, vilket gör att de kan tränga genom de flesta material. Hur mycket strålning som absorberas eller blockeras beror främst på materialets densitet och atomnummer samt på strålningens energi. Ju tätare materialet är, desto mer strålning stoppas.
Kevlar är ett relativt tätt material och kan därför blockera en del av röntgenstrålningen. I de allra flesta fall kan dock en röntgenapparat se genom kevlar, åtminstone om lagret inte är alltför tjockt. Mängden strålning som blockeras avgörs av två huvudfaktorer:
Det är viktigt att komma ihåg att kevlar aldrig blockerar röntgenstrålar helt. Bär du en kevlarväst kommer en viss mängd strålning ändå att nå din kropp, även om materialet reducerar dosen. Detta kan faktiskt ha en viss skyddande effekt vid exponering för skadlig strålning, men kevlar bör aldrig betraktas som ett fullvärdigt strålskydd – för det ändamålet används specialiserade material som blyförkläden.
Röntgenapparater kan i regel se genom kevlar, men förmågan att göra det beror på materialets tjocklek och utrustningens styrka. Tjocka lager, som i moderna skyddsvästar, kan kräva mer kraftfull utrustning för att penetreras fullständigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online