Epidermis, eller överhuden, är hudens allra yttersta lager – den skyddsbarriär som skiljer kroppen från omvärlden. Trots att lagret bara är några tiondels millimeter tjockt spelar det en avgörande roll för vårt immunförsvar, vår värmereglering och vår känslighet för beröring.
Epidermis består av flerlagrat skivepitel, det vill säga flera lager platta celler ovanpå varandra. Hos tunn hud är lagret uppbyggt av fyra till fem cellager med en sammanlagd tjocklek på cirka 100–120 mikrometer. Embryonalt härstammar epidermis från ektodermen, ett av kroppens tre tidiga groddblad.
En unik egenskap hos epidermis är att den är kärlfri – det finns inga blodkärl i lagret. I stället får cellerna näring genom diffusion från dermis, det underliggande hudlagret där blodförsörjningen finns.
I takt med att cellerna vandrar uppåt mot hudytan genomgår de en programmerad celldöd (apoptos). Under denna process syntetiserar cellerna keratin, ett starkt fibröst protein som ger huden dess tåliga och skyddande egenskaper.
De allra yttersta cellerna torkar ut och omvandlas till så kallade korneocytter (hornceller). Dessa består till största delen av keratin och stötas kontinuerligt bort genom friktion – exempelvis vid klädbyte, tvätt eller mekaniskt slitage. Samtidigt bildas ständigt nya celler i lagrets innersta del, vilket gör att huden förnyar sig dygnet runt.
Epidermis är ett fascinerande och dynamiskt lager som ständigt förnyas. Genom sitt samspel mellan keratinproducerande celler, pigmentbildande melanocytter, immunceller och känselreceptorer utgör överhuden både ett mekaniskt skydd, ett immunologiskt försvar och ett sensoriskt organ – allt i ett enda tunnt lager på kroppsytan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online