
Mänskliga immunglobuliner är specifika proteinmolekyler som hjälper kroppen att bekämpa infektioner, ofta vid upprepad exponering för ett visst främmande ämne – ett så kallat antigen. Varje immunglobulin (Ig) har en unik proteinstruktur som gör det möjligt att känna igen och reagera på ett specifikt antigen.
Det finns fem huvudklasser av immunglobuliner: IgG, IgA, IgD, IgE och IgM. Av dessa utgör IgG den största andelen – cirka 70 till 75 procent av alla antikroppar i människokroppen. IgG delas i sin tur in i fyra olika subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4.
De relativa koncentrationerna av de fyra IgG-subklasserna i serum skiljer sig åt mellan varianterna. IgG1 är den mest förekommande subklassen, följt av IgG2. Koncentrationerna av IgG3 och IgG4 är ungefär lika stora, men dessa finns endast i mycket små mängder i blodet.
De olika subklasserna ger kroppen flexibilitet att bemöta främmande organismer, exempelvis virus eller bakterier. Alla fyra IgG-subklasser har små men distinkta skillnader i sin proteinstruktur, vilket gör att de kan reagera på olika presenterade antigener.
När antikropparna aktiveras hjälper de kroppen att förstöra antigenen genom att markera dem med ett specifikt proteinskikt. Därefter omsluts de av makrofager – celler som äter upp och oskadliggör de markerade inkräktarna.
Flera olika sjukdomar tros kunna orsakas av brist på IgG eller på enskilda IgG-subklasser. Eftersom IgG1 är den mest förekommande subklassen kan en otillräcklig mängd av denna antikropp leda till en allmän försämring av immunsvaret, vilket gör individen mottaglig för återkommande infektioner.
En brist på IgG2 kan ge ett nedsatt svar mot kapslade antigener, det vill säga mikroorganismer med proteinskal, vilket försvagar immunförsvarets förmåga att bekämpa just dessa organismer.
Trots att IgG3 endast finns i mycket små mängder spelar subklassen en viktig roll i det övergripande immunsvaret. En minskad produktion av IgG3 kan därför också göra individen mottaglig för återkommande infektioner.
Brist på IgG4 är svårare att bedöma och kvantifiera. Samtliga IgG-subklasser kan passera placentabarriären, vilket gör att en mor kan överföra immunitet till sitt nyfödda barn. Hos barn når dock IgG4 inte fulla nivåer förrän i två- till treårsåldern, och förändringar i mognadsgraden kan påverka produktionen av IgG4.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online