Lymfödem visar sig som en ensidig svullnad i en extremitet och fortskrider ofta tills den drabbade kroppsdelen blir missformad, obekväm och begränsad i sin rörlighet. Huden på den drabbade extremiteten förändras ofta i struktur och är mottaglig för infektioner. Det är ett svårhanterat tillstånd, och ingen effektiv botande behandling är känd. Lågeffektlasrar av typen galliumarsenid (GaAs) har börjat användas för att behandla lymfödem.
Lymfödem uppstår när vätska samlas under huden till följd av skador på det lymfatiska cirkulationssystemet. Det är en vanlig komplikation efter bröstoperation (mastektomi) och andra kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också vara ärftligt och uppträda i spädbarnsåldern, vid puberteten eller senare i livet.
Regelbunden manuell avkörning av den drabbade extremiteten, i kombination med kompressionsbandage, är standardbehandlingen för patienter med lymfödem. Varken läkemedel eller kirurgiska ingrepp har visat sig ha någon effektiv långsiktig effekt.
Galliumarsenid-lasrar (GaAs-lasrar) avger ljus vid våglängden 904 nanometer, vilket ligger i det infraröda området. Lågeffektslasrar av denna typ har studerats sedan 1970-talet och använts kliniskt sedan 1990-talet för behandling av hudtillstånd och sår läkning, även om deras effektivitet och den vetenskapliga motiveringen bakom deras användning ännu inte har fastställts entydigt.
Lågeffektlasrar har en energiutgång som är tio gånger lägre än kirurgiska lasrar, och de höjer hudtemperaturen med endast några tiondels grader. Av denna anledning kallas de ibland för "kalla" lasrar.
En rapport från 1998 i tidskriften "Lymphology" [Piller och Thelander] redovisade en liten studie av tio kvinnor med lymfödem efter bröstoperation som genomgått en tio veckor lång behandling med lågeffektlaser. Även om detta var en liten okontrollerad studie, visade resultaten minskad svullnad och färre subjektiva symtom vid tidiga uppföljningstillfällen, och en viss minskning av svullnaden kvarstod efter två och ett halvt år.
Flera senare studier har rapporterat blandade resultat, med betydande variation mellan patienter i svaret på laserbehandling. De flesta befintliga studierna har genomförts på patienter efter bröstoperation, så det saknas data om laserbehandlingens effekt vid lymfödem av andra orsaker.
År 2006 godkände amerikanska läkemedelsverket (FDA) en GaAs-lågeffektlaser för användning vid behandling av lymfödem. Denna apparat, RianCorp LTU-904, testades i en kontrollerad studie med 64 patienter i Australien [Carati et al]. Användningen korrelerade med signifikant minskad vätskeansamling hos 30 procent av de testpersoner som valts ut för behandling. Placebobehandlingen korrelerade med liknande förbättringar hos 19 procent av patienterna i den gruppen.
Både denna studie och efterföljande studier har inte påvisat några uppenbara biverkningar, och de tyder på att användning av lågeffektlaser för vissa patienter kan vara till hjälp i kombination med konventionella behandlingar för att minska symtomen.
Precis som vid massage, ultraljud och andra mekaniska metoder för vävnadsstimulering antas infrarött ljus överföra energi till det behandlade området, vilket hypotetiskt kan öka den cellulära aktiviteten och/eller vätskeflödeshastigheten. Även om många studier har undersökt verkningsmekanismen för lågeffektlaserterapi råder det ingen konsensus i frågan.
Infrarött ljus tränger djupare in i vävnaden än ljus med andra våglängder, och vissa belägg tyder på att infrarött ljus kan tränga flera centimeter in i mänsklig vävnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online