Pemfigus är en sällsynt autoimmun sjukdom som orsakar blåsbildning på huden och i vissa fall även på slemhinnorna. Hos personer med pemfigus angriper immunförsvaret hudceller och slemhinnor, som felaktigt betraktas som skadliga virus eller bakterier. Sjukdomen har ofta en genetisk komponent och är vanligare bland personer med medelhavshärkomst, persiskt eller nordindiskt ursprung samt bland östeuropeiska judar. När väl pemfigus har brutit ut kan vissa livsmedel utlösa nya sjukdomsattacker.
Det finns flera former av pemfigus, som oftast drabbar medelålders och äldre personer. Den vanligaste formen är pemfigus vulgaris, som orsakar smärtsamma sår och blåsor i munnen och ner till stämbanden.
Lesioner i ansiktet och hårbotten som sprider sig till bröstet och ryggen är tecken på pemfigus foliaceus. Denna form är inte lika smärtsam som pemfigus vulgaris, men såren och blåsorna kliar kraftigt och kan ge bestående ärr och missprydande förändringar.
Den ovanligaste men allvarligaste formen är paraneoplastisk pemfigus. Denna typ ger hudlesioner och sår på läpparna, i munnen och i matstrupen. Tumörer kan också förekomma.
Oavsett vilken typ av pemfigus en person har kan vissa livsmedel utlösa ett nytt utbrott, särskilt i kombination med prednisolon och vissa andra läkemedel.
Kaptopril, penicillamin och rifampicin är läkemedel som kan orsaka pemfigus. Prednisolon förskrivs oftast för att kontrollera sjukdomen. Under behandling med prednisolon rekommenderas därför en proteinrik och kolhydratfattig kost. Maten bör dessutom vara fettsnål och saltfattig, och det är viktigt att bibehålla goda nivåer av kalium och kalcium.
Vissa livsmedel har en kemisk sammansättning som liknar de läkemedel som kan utlösa pemfigus. Patienter bör därför undvika livsmedel som innehåller tanniner, isotiocyanater, tioler och fenoler.
Tanniner finns i många olika livsmedel och drycker. Bland frukter och grönsaker som bör undvikas finns bananer, hallon, björnbär, äpplen, päron, körsbär, mango, tranbär, persimoner, druvskal, avokado och aubergine.
Andra tanninkällor är svarta valnötter, kolanötter, kakaobönor, svartpeppar, vitlök, ingefära, spiskummin, rosmarin, koriander, ginseng, yucca och pilrot.
Bland dryckerna som innehåller tanniner och kan utlösa pemfigus finns kaffe, vissa tesorter, läskedrycker, öl och vin.
Isotiocyanater är senapsoljor som finns i många grönsaker och kan utlösa ett pemfigusanfall hos personer med sjukdomen. Till denna grupp hör broccoli, blomkål, kål, rova, senap, brysselkål, vinterkrassing, rädisa och pepparrot.
Vissa kryddsaucer innehåller syntetiska senapsoljor som smakämne, vilket kan irritera slemhinnorna hos personer med pemfigus.
Lök, vitlök och purjolök är tiolhaltiga livsmedel som kan utlösa ett utbrott av pemfigus. Dessa grönsaker tillhör släktet Allium, som även omfattar gräslök och schalottenlök. Livsmedel som innehåller tioler kan ge blåsor och bör tas bort från kosten om de misstänks vara en utlösande faktor.
Fenoler är en annan utlösande faktor vid pemfigus och förekommer som kaneltsyra i fruktjuicer samt som smakämnen i glass, bakverk, godis, kryddor och drycker. Pinén är en annan vanlig fenol som finns i potatis, tomater, bananer, mango och svartpeppar.
Fenoler finns också i rökt mat och livsmedel med rökkryddsmak, samt i mjölk och andra mejeriprodukter från kor som utfodrats med bomullsfrö.
Att känna igen och undvika dessa utlösande livsmedel kan hjälpa personer med pemfigus att minska risken för nya utbrott. Det är alltid klokt att diskutera kostförändringar med sin läkare eller dietist, särskilt under pågående medicinsk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online