När ett cellprov (Pap-test) från livmoderhalsen analyseras under mikroskopet kan laboratorien se olika cellförändringar som tyder på atrofi eller inflammation. Här är de vanligaste fynden som kan beskrivas i ett sådant provsvar.
Atrofi uppstår ofta när slemhinnan får mindre östrogenstimulering, till exempel efter menopaus. Typiska tecken är:
Parakeratos: Stora ytliga celler med små, täta (pyknotiska) kärnor och tät cytoplasma.
Minskad cellmängd: Färre celler än normalt syns på preparatet.
Tunnare epitel: Epitelskikten framstår tunnare än vanligt.
Större cellkärnor: Kärnorna kan se förstorade ut på grund av att cellerna ligger tätt packade.
Hyperkromasi: Kärnorna tar upp mer färg och framstår därför mörkare än normalt.
Inflammation är en vanlig orsak till avvikande cellprovsresultat. Följande fynd kan ses:
Ökat antal vita blodkroppar: Neutrofiler och lymfocyter förekommer i provet.
Neutrofiler ses ofta i stora mängder, särskilt vid akut inflammation.
Lymfocyter är typiska för långvarig (kronisk) inflammation.
Inflammation kan också ge upphov till reaktiva förändringar i själva cellerna:
Cytoplasmavakuoler: Klara eller tomma utrymmen inne i cellens cytoplasma.
Multinukleation: Celler som innehåller fler än en kärna.
Kärnförstoring: Kärnorna kan uppfattas som större än normalt.
Oregelbundna kärnkonturer: Kärnornas kanter kan vara ojämna eller oregelbundna.
Hyperkromasi: Mörkare kärnor beroende på ökad färgupptagning.
Närvaron av dessa cellförändringar betyder inte nödvändigtvis att det finns någon sjukdom eller allvarlig avvikelse. Atrofi och inflammation är mycket vanliga och godartade fynd. Tolkningen av ett cellprovsresultat är komplex och bör alltid göras av en utbildad patolog eller annan kvalificerad vårdpersonal, som väger samman cellbild, klinisk bakgrund och eventuella kompletterande undersökningar. Har du frågor om ditt provsvar är det bäst att kontakta din läkare för en individuell bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online