Begreppet autoimmunitet — immunsystemets attack på egen vävnad — utvecklats över århundraden från kliniska observationer till ett definierat immunologiskt principer.
Tidiga kliniska beskrivningar (Före immunologi)
- Antika texter: Beskrivningar av reumatisk artrit (Ebers papyrus 1500 f.Kr.), lupusliknande utslag (Hippokrates), Graves sjukdom (persiska manuskript).
- Bibelreferens: Naomis "dimma ögon" (Rut 1:14) spekulerat som Sjögrens — högt spekulativt; ingen diagnostisk bas.
- 1555 Paracelsus "tarantism": Psykogen/dansmani — inte autoimmun.
- 18:e–19:e århundradet: Heberdens knutar (RA), Brights sjukdom (lupusnefrit), Basedow/Graves (toxisk struma) — beskrivna kliniskt, etiologi okänd.
Grundläggande immunologiska koncept
- 1900 — Paul Ehrlich: "Horror autotoxicus" — föreslog att immunsystemet normalt undviker självreaktivitet; trodde autoimmunitet omöjlig.
- 1904 — Donath-Landsteiner: Paroxysmal kall hemoglobinuri — första demonstration av autoantikropp (anti-P) som orsakar sjukdom.
- 1940-talet — Coombs-test: Upptäckte autoantikroppar på erytrocyter (autoimmun hemolytisk anemi).
- 1956 — Ernest Witebsky: Myntade "autoimmunitet"; etablerade Witebskys postulater för att bevisa autoimmun etiologi:
- Autoantikropp/autoreaktiva T-celler närvarande.
- Antigen identifierat.
- Induktion i försöksdjur.
- Överföring reproducerar sjukdom.
- 1957 — Burnets klonala urvalsteori: Förbjudna kloner (självreaktiva) normalt raderas; undanflykt → autoimmunitet.
- 1960-talet — Rose & Witebsky: Experimentell autoimmun thyreoidit (kaniner) — uppfyllde postulater.
Modern klassificering och expansion
- Organspecifika: T1DM, Hashimoto, Graves, MS, myasthenia, Addisons.
- Systemiska: SLE, RA, Sjögren, sklerodermi, vaskulitider.
- Autoinflammatoriska (innata immunitetsdysreglering): FMF, CAPS, Still — skilda från adaptiv autoimmunitet.
Nuvarande förståelse
Autoimmunitet uppstår från genetisk benägenhet (HLA, icke-HLA) + miljötrippare (infektioner, mikrobiom, toxiner, UV, hormoner) + förlust av tolerans (central/tymisk, perifer/Treg, anergi, okunskap).
Terapeutisk evolution
- Kortikosteroider (1949) → bred immunsuppression.
- Konventionella DMARDs (metotrexat, azatioprin).
- Biologiska läkemedel (anti-TNF, anti-IL-6, anti-CD20, CTLA4-Ig, JAK-hämmare) — målriktade vägar.
- Nya: CAR-T för autoimmunitet, antigenspecifik toleransinduktion.
Nyckelpoäng: Autoimmunitet "upptäcktes" inte vid en enskild tidpunkt utan växte fram ur ackumulerade kliniska, serologiska och experimentella bevis. Termen formaliserades 1956; konceptet expanderar fortfarande.
