Tuberkulos är en potentiellt livshotande infektionssjukdom som främst drabbar lungorna. Orsakas sjukdomen av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Infektionen kan förbli helt utan symtom (latent tuberkulos), men i vissa fall utvecklas den till en fullt aktiv sjukdomsform. Vanliga symtom på tuberkulos är långvarig hosta, blodig upphostning, viktnedgång, feber och nattsvettningar. Sjukdomen sprids via luften när en smittad person hostar, nyser eller pratar.
Att ställa en tuberkulosdiagnos kräver ofta flera olika undersökningar i kombination. Här går vi igenom de vanligaste diagnostiska metoderna som används inom vården.
Mantoux-testet är en enkel och välbeprövad metod för att diagnostisera tuberkulos. Vid testet injiceras en liten mängd renat proteinderivat-tuberkulin strax under huden, vanligtvis på underarmens insida. Ämnet är noggrant renat så att det inte kan orsaka tuberkulos, men det utlöser ändå en reaktion hos personer som bär på infektionen.
Om injektionsstället efter två till tre dagar blir rött och svullet med en hård, upphöjd knöl tyder det på att personen kan bära på infektionen. Vårdpersonal mäter sedan reaktionen och bedömer resultatet. Ett positivt Mantoux-test följs alltid av ytterligare undersökningar, oftast ett blodprov, för att bekräfta diagnosen.
Ett blodprov används för att bekräfta eller utesluta tuberkulosinfektion hos personer som reagerat med en hård, röd knöl vid hudtestet. Testet används även för personer med förhöjd risk för smitta, exempelvis de som varit i kontakt med bekräftade smittbärare eller som uppvisar symtom förenliga med sjukdomen.
Blodprovet ger resultat snabbare än hudtestet. Ett blodprov tas och utsätts för ämnen från tuberkulosbakterien. Blodets immunologiska reaktion analyseras sedan och används som underlag för diagnosen.
Efter ett positivt tuberkulostest, oavsett typ, beställer läkaren normalt en lungröntgen för att bedöma sjukdomens kliniska påverkan och utvecklingsstadium. Röntgenbilderna visar hur stor del av lungvävnaden som är angripen samt om sjukdomen nått det stadium där noduler (små knutor) börjar bildas. Vita fläckar på lungan kan indikera att immunsystemet arbetar med att hindra sjukdomen från att spridas i kroppen.
En CT-undersökning liknar lungröntgen i det avseendet att båda metoderna avbildar lungorna för granskning. Skillnaden ligger främst i hur bilderna tas – datortomografi ger mer detaljerade tvärsnittsbilder av lungorna – snarare än i den diagnostiska processen i sig. CT används ofta när röntgenbilderna inte räcker till för en säker bedömning.
Din läkare kan även beställa ett odlingsprov för att fastställa den mest effektiva behandlingsmetoden. Genom att samla in ett sputumprov (upphostat slemlaboratorium) eller ett prov av magsyrainnehåll kan bakterierna odlas fram och testas mot olika läkemedel. På så sätt avgörs vilken behandling som är mest effektiv just mot den aktuella bakteriestammen, vilket är särskilt viktigt med tanke på förekomsten av resistenta tuberkulosbakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online