Tecken och symtom på MRSA – vad du behöver veta

MRSA är en förkortning för meticillinresistenta Staphylococcus aureus. Det är en infektion som orsakas av stafylokockbakterien, en bakterie som ofta bara kallas stafylokocker. MRSA är en stam av denna bakterie som har utvecklat resistens mot de antibiotika som vanligtvis används för att behandla den. MRSA-infektioner kan i vissa fall bli livshotande.

De flesta MRSA-infektioner som uppstår på sjukhus eller inom annan medicinsk vård kallas vårdrelaterad MRSA, eller HA-MRSA. En annan typ – samhällsförvärvad MRSA, eller CA-MRSA – förekommer bland personer i det bredare samhället, till exempel i skolor eller på förskolor.

Orsaker

Stafylokockbakterier lever normalt i näsborrarna och på huden hos friska människor. Bakterierna finns hos ungefär var tredje person utan att orsaka några problem. Stafylokocker är i allmänhet harmlösa, men de kan orsaka infektion när de tar sig in i kroppen genom ett sår, ett skärsår, en andningsrör eller en kateter.

En MRSA-infektion kan vara antingen allvarlig eller lindrig. Allvarliga infektioner drabbar främst personer med försvagat immunförsvar. Lindriga infektioner kan visa sig som enkla finnliknande utblickar på huden.

Symtom

MRSA-infektioner börjar oftast som små röda knölar som liknar en finne eller ett insektsbett. Dessa knölar kan snabbt utvecklas till smärtsamma bölder som kan kräva kirurgisk tömning. Om de inte behandlas i tid kan såren sprida sig djupare in i kroppen och orsaka infektioner i blodet, skelettet, hjärtat, lungorna och lederna. Sådana infektioner kan vara livshotande. Vissa personer kan också utveckla en vaggpiga, det vill säga en infektion i ögonlockets talgkörtel.

Kontakta en läkare om såret visar tecken på infektion – till exempel förekomst av var, en gulaktig vätska som kan lukta illa. Andra varningstecken är ömhet eller rodnad runt såret samt feber. Sök omedelbar akut vård om något av följande symtom uppstår: lågt blodtryck, frossa, andnöd, svåra huvudvärkar eller utslag över stora delar av kroppen.

Diagnos

För att kunna diagnostisera en MRSA-infektion tar läkaren ett prov från nässekret eller från vävnaden kring såret. Provet skickas till ett laboratorium där det analyseras för bakterietillväxt. Med denna metod kan diagnosen ta upp till 48 timmar. Nyare tester kan dock upptäcka MRSA snabbare. Ett exempel är Xpert MRSA, som ger svar inom två timmar. Utöver näs- och vävnadsprov kan läkaren även ta blodprov, sputum (sekret från bronker eller lungor) eller urinprov.

Behandling

Läkare använder i regel antibiotikan vankomycin för att behandla MRSA-infektioner som uppstått på sjukhus eller inom vården. Samhällsförvärvad MRSA kan också behandlas med vankomycin, ofta i kombination med andra antibiotika. I vissa fall behövs ingen antibiotika alls – då räcker det att tömma bölden, något som kan göras på en läkarmottagning.

Vid mer allvarliga infektioner kan patienten behöva läggas in på sjukhus för att få vätska och läkemedel via intravenös droppe. En person med svår MRSA-infektion kan även behöva syrgasbehandling eller njurdialys.

Förebyggande åtgärder

Det finns flera enkla sätt att skydda sig mot MRSA-infektion:

• Tvätta händerna med tvål och varmt vatten i minst 20 sekunder flera gånger om dagen.
• Bär gärna med dig handsprit för situationer när du inte har tillgång till tvål och vatten – alkoholen i spriten dödar effektivt bakterier.
• Dela aldrig personliga föremål som kläder, handdukar eller rakhyvlar med andra. Kontaminerade föremål kan smitta precis som direktkontakt.
• Håll skrubbsår och öppna sår täckta med plåster eller förband så att bakterierna inte tar sig in.

Är du idrottare bör du duscha direkt efter match eller träning. Har du ett sår som ser infekterat ut är det klokt att vila från spel och träning tills såret helt har läkt.