Myggor kan bära på mer än 100 olika virus som infekterar människor, samt många fler som drabbar djur. De bär även på en rad olika parasiter som de kan överföra genom sitt bett till såväl djur som människor. Inom den vetenskapliga terminologin kallas myggor som sprider smittämnen för "vektorer" för sjukdom.
Enligt Margaret Hunt, professor i virologi vid University of South Carolina School of Medicine, bär myggor på ett stort antal virus som orsakar encefalit – det vill säga hjärninflammation – hos både människor och djur. St. Louis-encefalit och West Nile-viruset infekterar exempelvis både fåglar och människor.
De flesta smittade visar inga symtom alls, men för personer med försvagat immunsystem kan infektionen bli allvarlig eller till och med dödlig. Dessa virus förekommer världen över i regioner där myggor lever.
Denguefebern är utbredd i tropiska och subtropiska områden världen över. Läkare diagnostiserar dengue utifrån en uppsättning symtom som kallas "denguetriad": feber, utslag och huvudvärk. Sjukdomen orsakar även svåra muskel- och ledvärk.
I allvarliga fall kan dengue utvecklas till en hemorragisk feber, vilket innebär att kroppens vävnader börjar brytas ned. Tecken på blödningar inkluderar svartfärgade hudområden – ett resultat av blödningar under huden – samt blödningar från tandkött eller näsa.
Malaria orsakas av en parasit som kallas plasmodium och som överförs av anophelesmyggor. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är det i Afrika söder om Sahara som flest människor dör av malaria.
Personer som smittas uppvisar vanligen symtom som feber, frossa, huvudvärk och kräkningar cirka två veckor efter myggbettet. Vissa typer av plasmodium kan ligga vilande i levern, vilket gör att den smittade kan verka tillfriskna – för att sedan drabbas av återfall flera veckor eller månader senare. Barn är den grupp som är mest sårbar för allvarlig sjukdom eller död till följd av malaria.
Rift Valley-feber är en annan virussjukdom som sprids av myggor i Afrika söder om Sahara. Sjukdomen drabbar främst får och nötboskap, men kan även smitta människor.
Många smittade visar inga symtom, medan andra endast får milda influensaliknande besvär. Personer med svagare immunförsvar, exempelvis äldre, kan dock drabbas av gulsot och hemorragisk feber. I allvarligare fall kan även skador på näthinnan eller hjärninflammation utvecklas.
Gul feber har fått sitt namn av ett av sina huvudsymtom: gulsot, det vill säga gulaktig hud som beror på nedsatt leverfunktion. Enligt University of Maryland Medical Center lider de flesta av influensaliknande symtom tillsammans med gulsot i tre till fyra dagar innan de tillfrisknar.
Hos vissa individer återkommer dock infektionen, varpå de inre organen börjar brytas ned. Gul feber sprids av myggor i Sydamerika och Afrika söder om Sahara, och äldre löper större risk att insjukna allvarligt.
Hjärtmask är en parasit som infekterar hundar. Parasiten härstammar från Nordamerika men har idag spridits till många delar av världen. Myggor intager omogna hjärtmaskar när de suger blod från smittade hundar och överför därefter maskarna till friska hundar.
Inuti hunden växer hjärtmaskarna fast på höger sida av hjärtat, där de livnär sig på näringsämnen från blodet. Utan behandling kan hjärtmask vara dödlig. Enligt Ontario Veterinary Medical Association finns förebyggande behandling att få via din veterinär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online