Influensavirus är smittämnen som snabbt kan göra många människor sjuka samtidigt, vilket sker vid en pandemi eller under den årliga säsongsinfluensan. Eftersom det inte finns någon bot mot virusinfektioner är förebyggande åtgärder avgörande för att skydda både sig själv och andra.
Det finns många olika stammar av influensa, men samtliga kan indelas i tre huvudtyper: A, B och C. Typ C ger vanligtvis lindriga symtom, medan typ A och B orsakar den säsongsbetonade influensan. Typ A är dessutom den variant som ligger bakom pandemier.
Alla influensa A-virus finns naturligt hos fåglar. De varianter som är begränsade till fågelpopulationer – till skillnad från de som redan cirkulerar bland människor – kallas "fågelinfluensa" eller "aviär influensa". Fågelinfluensa överförs dock sällan direkt till människor.
Hos grisar kan mänskliga, fågelburna och svina influensavirus kombineras och bilda helt nya virusstammar. Detta inträffade vid H1N1-utbrottet 2009, som blev världskänt som svininfluensa.
Hundar kan drabbas av hundinfluensa, som orsakas av ett influensa A-virus som ursprungligen infekterade hästar. När detta H3N8-virus spreds från hästar till hundar anpassade det sig till sin nya värd, vilket gjorde att hundar nu kan smitta varandra.
Influensa A kan delas in i subtyper utifrån två proteiner på virusets yta: hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA). Beteckningen H1N1 betyder alltså att viruset bär på både proteinet HA1 och NA1.
Utöver typer och subtyper delas virusen in i stammar, som uppstår genom så kallad antigendrift – små genetiska förändringar som sker i viruset över tid. Denna kontinuerliga drift är anledningen till att influensavacciner behöver uppdateras varje år för att ge bästa möjliga skydd.
Genom vaccination, god handhygien och att undvika nära kontakt med sjuka personer kan risken för smitta minskas betydligt – särskilt viktigt under epidemier och pandemier när viruset sprids lätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online