Under första världskriget utvecklade många soldater vid frontlinjerna ett smärtsamt tandköttsillstånd som kallas akut nekrotiserande ulcerös gingivit. På grund av sin stora utbredning bland männen i skyttegravarna blev tillståndet känt som "trench mouth" – skyttegravsmun. Orsakerna och behandlingsmetoderna är idag välkända, och tillståndet kan botas relativt enkelt. Behandlas det däremot inte finns risk för att infektionen sprider sig, i vissa fall ända upp i bihålorna.
Symtomen på skyttegravsgingivit är lätta att känna igen. Tandköttet blir ömt och svullet, och det utvecklas smärtsamma sår och blemmor på tandköttsytor. Den drabbade upplever ofta också en obehaglig smak i munnen samt kraftig dålig andedräkt.
Skyttegravsgingivit är en akut form av den vanliga tandköttsinfektionen gingivit. Sjukdomen orsakas av en överväxt av bakterier i munnen, vilka angriper tandköttet och omgivande vävnader. Tillståndet förvärras ofta av andra infektioner, som förkylningar, eller av sjukdomar som försämrar immunförsvarets funktion.
En rad vanor och livsförhållanden kan bidra till att skyttegravsgingivit utvecklas, bland annat undernäring, bristfällig munhygien, tand- och muninfektioner, emotionell stress samt rökning. Det är lätt att förstå varför soldater i skyttegravarna drabbades, men tillståndet är fortfarande relativt vanligt idag – framför allt bland studenter, hemlösa och andra som lever med flera av riskfaktorerna samtidigt.
Om skyttegravsgingivit inte behandlas kan det leda till permanent vävnadsskada och spridning av infektionen. Detta innebär att tänder kan gå förlorade, och att käkben, kinder och till och med bihålorna kan drabbas av infektionen. Dessutom kan tillståndet försvaga immunförsvaret lokalt, vilket gör det lättare för andra infektioner och sjukdomar att etablera sig i området.
Den första behandlingen består av noggrann rengöring av tänder och tandkött. Tandborstning och användning av tandtråd bör fortsätta, oavsett hur ömt det känns. Sköljningar med saltvatten eller väteperoxid kan lindra infektionen i tandköttet. När ömheten lagt sig bör en tandläkare även göra en professionell rengöring. Har tillståndet gått långt kan mer omfattande åtgärder krävas, exempelvis kirurgisk borttagning av permanent skadad vävnad och tänder. I vissa fall behöver infektionen dessutom behandlas med antibiotika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online