Överföringscykel för Yersinia pestis
Primär vektor och reservoar
- Reservoar: Vilda gnagare (markörnar, murmurer, gerbiller).
- Förstärkande värd: Svartråtta (Rattus rattus) – lever i nära närhet till människor.
- Vektor: Loppa (Xenopsylla cheopis primärt). Löppor suger infektat blod; Y. pestis multiplicerar i loppans tarm, bildar en biofilm som blockerar proventrikulus. Den svältande loppan biter aggressivt, kräker upp bakterier i nya värdar.
Mänskliga infektionsvägar
- Bubonisk pest (mest vanlig): Loppbett → bakterier dränerar till regionala lymfkörtlar → buboner (gråben, axilla, nacke).
- Septikemisk pest: Bakteremi → disseminerad intravaskulär koagulation, nekros (svartnade extremiteter → "Svarta döden").
- Lungpest: Sekundär (hematogen spridning till lungor) eller primär (inhalation av respiratoriska droppar) → person-till-person luftburna spridning.
Handelns roll
- Infekterade råttor/löppor reste på handelskepp längs Silk Road och mediteranska rutter.
- Hamnstäder (Konstantinopel, Messina, Genua, Venedig, London) var ingångspunkter.
- Kafiler och flodtrafik spridde inåt.
Historisk påverkan
1300-talets pandemi dödade 30–60 % av Europas befolkning. Senare vågor fortsatte i århundraden. Förståelse av ekologin (gnagare-loppa-människa) möjliggjorde modern pestkontroll: gnagareövervakning, loppinsekticider, antibiotikaprofylax.
