Hakmask är en parasitinfektion som framför allt är vanlig i utvecklingsländer där saneringsförhållandena ännu inte håller jord och sand tillräckligt rena. Infektionen kan vara svår att upptäcka, eftersom vissa smittade personer inte visar några symtom alls, medan andra drabbas av besvär som kan vara både smärtsamma och farliga.
En läkare diagnostiserar hakmask vanligtvis med hjälp av ett blodprov följt av en undersökning av ett avföringsprov, där man letar efter maskägg och blodspår.
Hakmask är både namnet på en sjukdom och på själva parasiten som orsakar den. Masken är ungefär en centimeter lång och tränger in i kroppen oftast via fotsulorna, varpå den vandrar vidare till tarmarna och lungorna, där den ger upphov till sjukdomen hakmask.
Larverna arbetar sig normalt in genom huden på fötterna, ibland genom att bilda ett litet hål i huden, och tar sig sedan via blodbanan till lungorna. När larverna väl nått lungorna börjar de ta sig upp mot svalget, varifrån de slutligen sväljs ner till matsmältningssystemet.
De första symtomen uppstår ofta redan vid infektionsstället. Såret där larven trängt in kan bli svullet och kliande, och ett utslag med små pustler kan börja synas.
När masken tar sig upp genom luftstrupen kan det uppstå symtom som kronisk hosta samt ansträngd eller svår andning, ofta markerad av ett pipande ljud vid andningen.
Väl inne i matsmältningssystemet orsakar hakmasken bland annat:
Ett av de allvarligaste symtomen på hakmask är anemi (blodbrist). När parasiterna etablerat sig i tarmarna börjar de orsaka inre blödningar i takt med att de livnär sig på tarmväggen och kroppens blod. Detta leder till ett betydande blodfall i kroppen, vilket ger järn- och syrebrist – det vill säga anemi.
Anemi yttrar sig bland annat som ökad trötthet och en allmän känsla av att må dåligt. Eftersom blodnivån sjunker kan huden bli blek och kännas kall vid beröring. Detta börjar oftast i extremiteterna, så fingertopparna kan bli vita och kyliga först.
En hakmaskinfektion elimineras med antiparasitära läkemedel, exempelvis albendazol. Övrig behandling beror på hur länge kroppen varit infekterad och hur stor skada som orsakats. Ett kraftigt blodfall kan kräva blodtransfusion, och läkaren kan också rekommendera patienten att äta mycket proteinrik mat för att återfå de näringsämnen som gått förlorade under anemin.
Eftersom anemi berövar de inre organen syre kan även vissa organ behöva behandlas separat. En anemi kan till exempel leda till leverdysfunktion, vilket måste korrigeras genom en särskild behandling.
Det vanligaste sättet att smittas av hakmask är att komma i kontakt med jord eller sand som innehåller avföring eller annat avfall. Bra sanitetslösningar har gjort hakmask ovanligt i Sverige och många andra västländer, men i utvecklingsländer där man fortfarande bygger upp ordentlig sanering kan infektionen vara utbredd.
Att undvika barfotagång på okänd mark, särskilt i tropiska områden med dålig avloppshantering, är därför ett enkelt men effektivt sätt att skydda sig mot infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online