Weils sjukdom ingår i gruppen smittsamma bakteriella sjukdomar – en kategori av infektioner som är mycket smittsam och potentiellt livsfarlig. Sjukdomen, som också kallas leptospiros, är ovanlig och notoriskt svår att diagnostisera, vilket dess breda spektrum av symtom tydligt visar.
Leptospiros förlopp liknar ofta influensan. Inkubationstiden i kroppen är omkring tre veckor, medan symtomen brukar visa sig mellan 3 och 14 dagar efter smittotillfället. Sjukdomen ebbar typiskt ut efter några dagar, vilket kan ge sken av att man tillfrisknat, innan den återkommer.
Sjukdomen slår till plötsligt och inleds med influensaliknande symtom som muskelsmärta, illamående och feber över 39 °C (102 °F). Kraftiga huvudvärkar följer ofta med redan i första fasen och kommer plötsligt, med samma tryck och smärta som vid migrän. Hos cirka en tredjedel av alla som drabbas av leptospiros uppstår hudutslag. Dessa liknar de utslag som orsakas av hjärnhinneinflammation och framstår röda med små, nålstickliknande fördjupningar.
Bakterierna cirkulerar i blodet under denna period. Vid lindriga fall bekämpas infektionen av de vita blodkropparna och hålls under kontroll. I svåra fall kan de blodburna bakterierna dock utlösa septisk chock.
Den första fasen varar oftast i 3 till 5 dagar.
En andra fas inträffar inte vid lindriga fall. Den ses vanligen endast vid måttliga till svåra former av leptospiros och visar sig normalt efter 2–3 dagars uppenbart tillfrisknande. Detta andra stadium är oftast mer aggressivt, med återkomst av feber, huvudvärk och muskelvärk, samt smärta i överkroppen och ytterligare symtom som liknar hjärnhinneinflammation – nackstelhet, kräkningar och njurproblem.
Lindriga fall läker helt inom 3 till 5 veckor.
Vid allvarligare fall kan patienter drabbas av svåra och ibland dödliga organskador. Gulsott (ikterus) debuterar, vilket tyder på lever- och njursvikt. Bakterierna kan även orsaka infektioner i hjärtat samt massiva inre blödningar.
Personer med nedsatt allmänhälsa insjuknar snabbare och sjukdomen fortskrider betydligt hastigare, med döden som nästan oundviklig konsekvens.
Höga doser antibiotika krävs för att behandla sjukdomen. Läkare förskriver bland annat kloramfenikol, erytromycin, penicilliner och tetracykliner för att bekämpa infektionen. Vid svåra fall som påverkar njurar och lever betraktas dialys som en avgörande behandlingsform för att hjälpa kroppen att upprätthålla njurfunktionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online