Tuberkulos är en bakterieinfektion som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen smittar via luften när en person med aktiv tuberkulos pratar, hostar eller nyser. Den drabbar främst lungorna men kan även angripa andra delar av kroppen.
Vem som helst kan insjukna i tuberkulos, men risken är större för personer med försvagat immunförsvar eller annars dålig hälsa, barn, hiv-patienter samt personer som lever i trångbodda förhållanden där smittan lätt sprids. Obehandlad tuberkulos är dödlig. En person med aktiv tuberkulos smittar i genomsnitt 10 till 15 personer per år, och årligen diagnostiserar man cirka 9 miljoner nya fall världen över.
Diagnosen ställs ofta med ett tuberkulintest (PPD-test), där en liten mängd bakterieämne injiceras under huden på armen. Om personen har varit i kontakt med bakterien reagerar huden med svullnad och rodnad vid injektionsstället.
Ett positivt hudtest visar dock endast att personen antingen har exponerats för smittan, vaccinerats mot tuberkulos (vilket görs i delar av världen) eller bär på den aktiva sjukdomen. Vid en hudreaktion följs testet därför upp med en lungröntgen för att kontrollera om det finns fläckar eller förändringar i lungorna.
Tuberkulos har en inkubationstid på två till tolv veckor, vilket innebär att det kan ta lika lång tid innan infektionen syns i hudtestet efter smittotillfället.
Det finns två former av tuberkulos: infektionen och själva sjukdomen. En person kan bära på en tuberkulosinfektion utan att ha aktiv sjukdom. Det sker när kroppen utsatts för bakterien utan att den aktiveras. Eftersom infektionen då är vilande (latent) är den inte smittsam och ger inga symtom – vilket lätt får människor att tro att behandling inte behövs.
Behandling är ändå nödvändig, eftersom en latent infektion kan aktiveras när som helst. Behandlingen förhindrar att infektionen övergår i aktiv sjukdom. En person med tuberkulosinfektion kan exempelvis få en förkylning eller influensa som försvagar immunförsvaret och gör att bakterien vaknar till liv.
Med aktiv tuberkulossjukdom menas att bakterien är verksam i kroppen och högt smittsam. Typiska symtom är hosta, slemproduktion, blodig upphostning, nattsvettningar, trötthet, feber, frossa och viktnedgång.
Tuberkulos blir aktiv sjukdom på två sätt: antingen övergår en obehandlad infektion till sjukdom, eller så leder den första exponeringen direkt till aktiv sjukdom.
En tuberkulosinfektion behandlas med läkemedlet isoniazid i sex till nio månader, vilket hindrar infektionen från att utvecklas till aktiv sjukdom. Det är viktigt att fullfölja hela behandlingskurven trots avsaknad av symtom. Att ta och avsluta all medicinering motverkar också resistensutveckling – behandling av resistent tuberkulos kan pågå i hela två år.
Aktiv tuberkulossjukdom behandlas med en kombination av fyra läkemedel: isoniazid, rifampicin (Rifadin), etambutol (Myambutol) och pyrazinamid. Etambutol ska inte användas till barn och pyrazinamid inte under graviditet. Vid behandling av aktiv tuberkulos anpassas medicineringen efter var i kroppen sjukdomen finns, patientens ålder och allmäntillstånd samt responsen på behandlingen. Att fullfölja hela behandlingen är avgörande, och eftersom tuberkulosläkemedlen är toxiska krävs noggrann övervakning under hela behandlingstiden.
Obehandlad tuberkulos är en dödlig sjukdom. En påbörjad men avbruten behandling gör att bakterien utvecklar resistens mot läkemedlen. Behandlingstiden förlängs då från sex till nio månader till två år, och kroppen svarar kanske inte längre på behandlingen när sjukdomen väl blivit resistent.
Här är några kända personer som insjuknat i tuberkulos:
Eleanor Roosevelt
Cat Stevens
Edgar Allan Poe
Henry David Thoreau
Frédéric Chopin
John Keats
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online