Tuberkulos (TB) är en smittsam och potentiellt livshotande sjukdom som oftast drabbar lungorna. Den kan dock spridas via blodbanan till nästan vilken del av kroppen som helst, exempelvis ryggraden, hjärnan eller njurarna. Tuberkulos kan orsaka både aktiva, farliga infektioner och infektioner som ligger latenta i kroppen i månader eller år. Behandlingen anpassas efter vilken typ av infektion som föreligger.
De flesta som smittas av tuberkelbakterier utvecklar aldrig en aktiv sjukdom. Immunförsvaret lyckas i stället hålla bakterierna i schack så att sjukdomen aldrig bryter ut. Latent tuberkulos ger inga omedelbara hälsoproblem, visar inga yttre tecken på infektion och smittar inte andra personer. Trots detta finns det en verklig fara.
Vid en latent infektion kan kroppen visserligen begränsa tuberkelbakterierna, men den klarar inte av att eliminera dem helt. En del bakterier blir kvar i infektionshärdarna. Om immunförsvaret försvagas av annan sjukdom eller hälsoproblem under de följande månaderna eller åren kan de latenta bakterierna aktiveras och ge upphov till uttalad tuberkulos.
På grund av denna risk behandlar läkare latent tuberkulos lika allvarligt som aktiv sjukdom. Om du testar positivt för latent tuberkulos får du troligen en läkemedelsbehandling som syftar till att döda de vilande bakterierna. Vanligtvis används izoniazid, ett läkemedel som tas via munnen två gånger i veckan under nio månader.
Även om izoniazid effektivt dödar tuberkelbakterier kan det också vara farligt. Oövervakad långtidsanvändning kan orsaka svåra eller dödliga leverskador. Symtom på problem med izoniazid inkluderar aptitlöshet, brist på energi, svaghet, magbesvär, kräkningar, brun eller gulaktig urin samt gulfärgning av ögonvitor eller hud. Upplever du något av dessa besvär bör du omedelbart kontakta din läkare för att undvika livshotande komplikationer.
Aktiv tuberkulos kan uppstå närhelst immunförsvaret är försvagat – både kort efter den första smittan och många år senare. Har du en aktiv infektion kan du smitta andra, och din läkare kommer sannolikt att lägga in dig på sjukhus i några veckor för att utesluta den risken. Behandlingen består vanligtvis av samtidiga doser av fyra olika läkemedel – izoniazid, rifampicin, etambutol och pyrazinamid – som tas under sex månader upp till ett år. Samtliga preparat kan skada levern och ge samma typ av symtom som izoniazid ensamt. Din läkare bör övervaka ditt tillstånd för att förebygga komplikationer och kan även anpassa behandlingen beroende på hur sjukdomen utvecklas.
Det kan hända att din aktiva tuberkulos blir resistent mot ett eller flera av de ursprungliga läkemedlen. I sådana fall kan läkaren rådfråga tuberkulosexperter för att ta fram en ny kombination av läkemedel. Läkemedelsresistent tuberkulos är betydligt svårare att utrota, och behandlingstiden kan förlängas till två år eller mer.
Vid både latent och aktiv tuberkulos är det avgörande att du fullföljer hela läkemedelskuren. Avbryter du behandlingen i förtid ökar risken för att resistenta bakteriestammar utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online