Pneumokockbakterier förekommer ofta i näsan och svalget hos friska människor och orsakar vanligtvis lindrigare infektioner som bronkit. Bakterierna kan dock i vissa fall spridas och orsaka bakteriell hjärnhinneinflammation, så kallad pneumokockmeningit. Vid meningit blir hinnorna runt hjärnan och ryggmärgen inflammerade, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som hörselnedsättning, neurologiska skador eller i värsta fall dödsfall. Antibiotikabehandling bör därför påbörjas så snart som möjligt efter diagnos – ofta redan innan man fått fullständiga provsvar.
Vilket antibiotikum som väljs beror på patientens ålder, allergier och bakteriens känslighet. Nedan beskrivs tre vanligt förekommande läkemedel vid behandling av pneumokockmeningit.
Ceftriaxon är ett av de antibiotika som oftast används som förstahandsval vid pneumokockmeningit. Läkemedlet tillhör gruppen cefalosporiner och verkar genom att bekämpa bakterierna som orsakar infektionen.
Cefalosporiner ges som injektion och administreras därför oftast på sjukhus under övervakning av vårdpersonal. I vissa fall kan patienten få instruktioner om hur injektionerna ska ges hemma. Följ då alla anvisningar noggrant och förvara läkemedlet skyddat från värme, direkt ljus och fukt. Använda kanyler och sprutor ska kasseras säkert enligt gällande riktlinjer.
Det är viktigt att genomföra hela den föreskrivna antibiotikakuren, även om symtomen förbättras tidigare. Personer som är allergiska mot cefalosporinantibiotika ska inte använda detta läkemedel. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, magont, kräkningar, huvudvärk, smärta eller svullnad i tungan, yrsel, svettningar samt klåda eller flytningar från slidan.
Rifampicin är ett alternativt antibiotikum som kan användas om ceftriaxon inte visar tillräcklig effekt mot infektionen. Till skillnad från ceftriaxon finns rifampicin i kapselform och tas via munnen.
Informer alltid din läkare om eventuella läkemedelsallergier och gå igenom de läkemedel du redan använder, eftersom rifampicin kan interagera med andra preparat. Enligt National Institutes of Health kan läkemedlet orsaka dåsighet – kör därför inte bil eller hantera tunga maskiner förrän du vet hur det påverkar dig.
För bästa resultat ska hela kuren genomföras enligt läkarens föreskrift. Möjliga biverkningar är diarré, magkramper, frossa, kräkningar, halsbränna, magbesvär, huvudvärk, muskel- och skelettsmärtor. Kontakta vården om du drabbas av hudutslag, feber, gulfärgning av hud eller ögon, eller sår i munnen eller på huden.
Vankomycin är ytterligare ett antibiotikum som kan användas när ceftriaxon inte lyckas behandla pneumokockmeningit. Läkemedlet är verksamt mot bland annat streptokockbakterier och ges som intravenös injektion, vanligtvis på sjukhus.
Berätta för din läkare om du har några kända läkemedelsallergier, och se till att vårdpersonalen vet om du är gravid eller planerar att bli gravid innan behandlingen påbörjas.
Biverkningar av vankomycin kan vara yrsel, ryggsmärta, muskelsmärta och muskelstelhet samt illamående. Mer allvarliga symtom som kräver omedelbar läkarvård inkluderar hörselnedsättning, ringningar i öronen, feber, frossa, influensaliknande symtom, hudutslag eller rodnad, kraftig buksmärta samt vattnig eller blodig diarré.
Eftersom pneumokockmeningit kan utvecklas snabbt och bli livshotande är prevention viktig. Vaccination mot pneumokocker rekommenderas för små barn, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar, och ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn i Sverige.
Sök alltid akut vård om du eller någon i din närhet uppvisar symtom som kraftig huvudvärk, hög feber, stel nacke, ljuskänslighet eller förvirring – tidig behandling är avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online