Shigella flexneri är en patogen bakterie – närmare bestämt en gramnegativ, stavformad art inom släktet Shigella, som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Bakterien är nära släkt med Escherichia coli (E. coli). Shigella-bakterier kan orsaka en tarminfektion som kallas shigellos. En infektion med S. flexneri är i de flesta fall inte allvarlig och står för ungefär en tredjedel av alla shigellosfall i USA.
Symtomen på shigellos är främst gastrointestinala. Diarré, ofta blodig, är ett typiskt kännetecken, och den kan åtföljas av buksmärtor, magkrampar och feber. Symtomen brukar visa sig ett till tre dagar efter att man utsatts för bakterien och går normalt över inom fem till sju dagar.
Hos vissa patienter, särskilt små barn och äldre, kan diarrén bli så kraftig att sjukhusvård krävs. Hos barn under två år kan mycket hög feber i ovanliga fall leda till feberkramper. Vissa smittade personer får däremot inga symtom alls, men kan ändå sprida smittan vidare.
I sällsynta fall – cirka 3 procent av de smittade – kan en infektion med S. flexneri leda till en sen komplikation som kallas Reiters syndrom. Tillståndet kännetecknas av ledvärk, ögonbesvär som ögonhinneinflammation (konjunktivit), smärtsam urinering och hudförändringar. Ledinflammation (artrit) är det dominerande symtomet och kan antingen vara ett engångsfenomen eller bli kroniskt. Personer med viss genetisk benägenhet löper större risk att utveckla syndromet.
För att ställa diagnos undersöks om Shigella-bakterien är orsaken till symtomen. Det görs genom laboratorieanalyser som påvisar bakterien i prov från den smittades avföring. Analyserna kan dessutom identifiera vilken Shigella-art som ligger bakom infektionen och avgöra vilka antibiotika som skulle vara mest effektiva vid behandling.
Shigellos behandlas i regel med antibiotika, oftast ampicillin, trimetoprim–sulfametoxazol (känt som Bactrim) eller ciprofloxacin (Cipro). Behandlingen pågår vanligtvis i sju till tio dagar och kan vid svåra fall kompletteras med vätskebehandling eller åtgärder mot lågt blodtryck.
Antidiarrémediciner, exempelvis Imodium, bör däremot undvikas eftersom de kan förvärra sjukdomsförloppet.
Vissa Shigella-stammar har utvecklat antibiotikaresistens till följd av överanvändning av antibiotika. Därför avstår man ibland från antibiotika vid lindriga fall eller när många personer smittats samtidigt. Icke-allvarliga infektioner läker ofta av sig själva utan medicinsk behandling.
Shigella sprids via avföring från en smittad person. Eftersom det bara krävs få bakterier för att orsaka en infektion är smittan relativt lättöverförbar. De flesta fall beror på bristande handhygien.
Små barn som inte är toaletträning, liksom deras familjemedlemmar och lekkamrater, tillhör riskgruppen eftersom deras handtvättsvanor ofta är otillräckliga. Grundlig och frekvent handtvätt räcker i de flesta fall för att förebygga smitta, men bakterien kan i vissa fall även spridas via livsmedel eller dricksvatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online