Yersinia pestis upprätthåller en sylvatisk (vild) cykel i gnavarpopulationer och deras flugor.
Primära reservoarer
- Markguldsvanor, präriehundar, marmotter, ekorre,ältingar, gerbiller — arter varierar per region.
- Resistenta arter: Upprätthåller enzootisk cirkulation med låg dödlighet (t.ex. skogsmöss, gräshoppmöss).
- Känsliga arter: Epizootiska dödsfall (t.ex. präriehundar) → flugor söker nya värdar → mänsklig smitta.
Vektor
- Flugor (Siphonaptera): Xenopsylla cheopis (råttafluga), Oropsylla montana (markguldsvanefluga), andra.
- Blockeringsmekanism: Biofilm i proventrikulus → fluga kräker upp infekterat blodmåltid → effektiv transmission.
Mänsklig risk
- Yrkesmässig (fångare, fältbiologer).
- Peridomestisk: gnavarinfestationer nära hem, husdjur som bär in flugor.
- Utomhusaktiviteter i endemiska områden (SW USA, Centralasien, Östafrika, Sydamerika).
Bekämpningsåtgärder
- Gnavarövervakning (dödsfallsrapportering).
- Flugbekämpning (insektsmedelspuddring av bon, husdjursprevention).
- Offentlig upplysning: undvik sjuke/döda gnavare, använd repellent, gnavardätta hem.
- Post-exponeringsprofylax (doxycyklin) för högriskkontakter.
Pest är en zoonos – mänskliga fall signalerar epizootisk aktivitet.
