Två huvudsakliga terapeutiska strategier bekämpar infektionssjukdomar: direkt inriktning på patogen (kemoterapi) och utnyttjande av värdens immunsystem (immunterapi).
Kemoterapi (Antimikrobiell terapi)
Använder kemiska ämnen för att döda eller hämma mikroorganismer direkt:
- Antibiotika: Bakterier (penicilliner, cefalosporiner, makrolider, fluorokinoloner, etc.)
- Antivirala: Virus (oseltamivir, aciklovir, HIV ART, HCV DAA)
- Antimykotika: Svampar (azoler, echinocandiner, polyener)
- Antiparasitika: Protozoer/helminter (metronidazol, albendazol, artemisininer)
Mekanismer: hämmar cellväggssyntes, proteinsyntes, DNA-replikering, metaboliska vägar.
Immunterapi
Förstärker eller riktar värdens immunsvar:
- Vacciner: Pre-exponeringspriming med attenuerade/inaktiverade patogener, subenheter, mRNA, eller virusvektorer. Inducerar minne B/T-celler.
- Antikroppsterapi: Monoklonala antikroppar (mAbs) mot specifika patogener (t.ex. palivizumab för RSV, bebtelovimab för SARS-CoV-2, raxibacumab för antrax). Polyklona immunglobuliner för stelkramp, rabies, botulism.
- Immunmodulatorer: Cytokiner (IFN-α för hepatit B/C, IL-2), checkpoint-hämmare (PD-1/PD-L1 – främst cancer, men framväxande vid kronisk viral persistens som HBV/HCV/HIV).
Synergi
Kombinationsstrategier ger ofta optimala utfall: t.ex. antivirala + immunmodulatorer för kronisk hepatit; antibiotika + antitoxinantikroppar för difteri/botulism; vacciner + antimikrobiell profylax vid utbrott.
