
Indien har tjänat som epicentrum för flera kolerapandemier, med Ganges-delta som den evolutionära vaggan för Vibrio cholerae. Landets kolerahistoria speglar den globala sjukdomens bana och har varit laboratoriet för dess kontroll.
| Pandemi | År | Påverkan på Indien |
|---|---|---|
| 1:a | 1817–1824 | Ursprung i Jessore (Bengalen); spreds via handels- och pilgrimsleder till Sydostasien, Kina, Japan, Mellanöstern, Östafrika och Europa. Miljoner dog. |
| 2:a | 1829–1851 | Nådde Indien på 1830-talet; stora utbrott vid Kumbh Melas (Haridwar, Allahabad). |
| 3:e | 1852–1860 | 1859–60: Svår i Bengalen, Punjab och Madras Presidency. John Snows arbete i London skedde parallellt. |
| 4:e | 1863–1875 | 1867–68: Hajj-pilgrimer bar sjukdomen till Mekka; återvände till Indien förstärkt. |
| 5:e | 1881–1896 | 1891–92: Stor epidemi; Waldemar Haffkine utvecklade första koleravaccin (testat i Agra). |
| 6:e | 1899–1923 | 1900–1920: Återkommande i Calcutta, Bombay och Punjab. 1918–19: Överlappade influensapandemin. |
| 7:e (El Tor) | 1961–nutid | 1961: Nådde Indien (Calcutta). 1971: Flyktingkris (Bangladesh-krig) utlöste massivt utbrott. 1992: O139 Bengal uppstod (Madras). Pågående endemisk transmission. |
Indiens kolerahistoria är historien om global kolera – och laboratoriet för dess kontroll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online