En IVF-behandling (in vitro-fertilisering) börjar ofta med att hypofysen undertrycks för att bygga upp äggfolliklar. Därefter stimuleras äggstockarna för att producera ägg. När ägglossningen har utlösts plockas äggen ut och befruktas med spermier i ett laboratorium, varefter de befruktade embryona placeras tillbaka i livmodern.
Processen med undertryckning av hypofysen och stimulering av äggstockarna utförs vanligtvis genom ett av tre olika läkemedelsprotokoll, så kallade "IVF-protokoll". Dagliga hormoninjektioner ges för att stimulera produktionen av flera ägg, vilket ökar antalet ägg som får en chans att befruktas – i stället för det enda ägg som kroppen normalt släpper varje månad.
Agonistprotokollet, även känt som Lupron-protokollet eller "långa Lupron", är standardbehandlingen vid IVF-stimulering. Lupron är ett hormon som injiceras dagligen för att undertrycka hypofysens aktivitet. Denna fas tar cirka 10 dagar. Patienterna övervakas med ultraljud, och när flera folliklar har utvecklats ges ett annat läkemedel som stimulerar äggstockarna att producera ägg. Vanliga varumärken inom denna läkemedelsgrupp är Follistim, Bravelle, Gonal-F och Repronex. Det sista steget i protokollet är en HCG-injektion (humant koriongonadotropin), som gör att äggen når full mognad inför uttaget.
Antagonistprotokollet liknar agonistprotokollet, men i stället för Lupron används andra läkemedel som endast kräver en dags behandling i stället för tio. Detta kan vara fördelaktigt eftersom färre injektioner behövs, och vissa läkare menar att avsaknaden av hypofysundertryckning kan ge en bättre äggstocksrespons hos kvinnor med färre ägg kvar. Läkemedlen som används i detta protokoll säljs under namnen Cetrotide och Ganirelix. Precis som vid agonistprotokollet avslutas behandlingen med en HCG-injektion innan äggen tas ut.
Flare-protokollet kan användas när andra IVF-protokoll inte har gett önskat resultat. Det kallas också "microflare" eller "korta Lupron". Här används Lupron i betydligt mindre mängder för att frigöra hormonet FSH från hypofysen och därigenom stimulera en naturlig äggstocksreaktion. Dagen efter att Lupron påbörjats startas höga doser hormoninjektioner för att stimulera äggstockarna ytterligare. Lupron fortsätter att ges tills HCG-injektionen administreras. Syftet med detta protokoll är att kombinera kroppens naturliga hormonproduktion med injektionerna för att framställa några få högkvalitativa folliklar snarare än ett stort antal. Nackdelen är att färre folliklar innebär en lägre chans att få fram flera ägg.
Ett annat alternativ är "naturlig IVF", som inte använder något läkemedelsprotokoll för hypofysundertryckning eller äggstimulering. Inga hormoner ges för att framkalla flera ägg; i stället tas det enda ägg som kroppen producerar varje månad ut, befruktas i laboratorium och överförs sedan tillbaka till livmodern. Fördelarna är lägre behandlingskostnader samt att man undviker biverkningar från hormonläkemedel. Nackdelen är dock att chansen till befruktning blir betydligt lägre när endast ett ägg finns tillgängligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online