Varje år kämpar tusentals par med ofrivillig barnlöshet. Det kan vara en känslomässigt tung upplevelse, eftersom de flesta aldrig räknar med att ha svårt med något som verkar så naturligt. Samtidigt väljer allt fler kvinnor att starta en familj utan manlig partner, och samkönade par får biologiska barn med hjälp av assisterad befruktning. Alla dessa människor behöver i någon form genomgå fertilitetsbehandling.
Fertilitetsbehandling kan ske på flera olika sätt. Det första steget är alltid att kontakta en fertilitetsspecialist, det vill säga en specialist inom reproduktiv medicin, för en fullständig utredning. När en diagnos har ställts går du tillsammans med din läkare igenom vilka rekommendationer som finns.
Behandling brukar i huvudsak delas in i två kategorier:
I båda fallen ordineras oftast läkemedel som stimulerar ägglossningen innan den valda åtgärden utförs.
Vid artificiell insemination förs partnerns spermier – eller donatorspermier om sådana används – in i livmodern under eller strax efter ägglossningen. Det finns flera sätt att avgöra när tidpunkten är rätt:
Inseminationen är en relativt enkel procedur som utförs på läkarmottagningen. Antingen läkaren eller en särskilt utbildad sjuksköterska utför ingreppet. Ett spekulum förs in i slidan så att livmodermunnen blir synlig. Livmodermunnen rengörs därefter, och en tunn kateter förs försiktigt genom den upp i livmodern. Du kan känna en lindrig kramp i stunden, men den går normalt över snabbt.
När katetern är på plats sprutas spermierna in i livmodern. Katetern och spekulumet tas sedan bort, och du kan bli ombedd att ligga stilla en kort stund. Prata alltid med din läkare om vilka råd och anvisningar som gäller efter ingreppet.
En färsk embryoöverföring är ett av de sista stegen i en IVF-behandling. Först får du ta en serie injektioner som stimulerar äggstockarna att bilda flera äggblåsor (folliklar). När du nått de kriterier som din läkare fastställt görs en mindre kirurgisk ingrepp som kallas äggupptagning, där äggen hämtas ur äggstockarna.
I laboratoriet kombineras äggen med partnerns – eller givarens – spermier. De embryon som då bildas får växa vidare i labbet några dagar innan de förs tillbaka in i livmodern.
Även embryoöverföringen sker på mottagningen. Du är vaken under hela proceduren, men läkaren kan ge dig ett lugnande läkemedel, exempelvis Valium, före ingreppet för att slappna av livmoderns glatta muskulatur.
Du bör prata med din läkare i förväg om hur dina embryon ser ut och hur många – samt vilka – som rekommenderas att överföra. Vanligtvis överförs endast två, ibland tre, embryon per cykel. Om många embryon har överlevt är frysning av överskottet ofta ett alternativ.
Har du frysta embryon och inte blivit gravid i den färska cykeln kan läkaren rekommendera en överföring av frysta embryon. Du får då ta tillskott av östrogen och progesteron för att bygga upp livmoderslemhinnan. När slemhinnan blivit tillräckligt tjock och välutvecklad planerar läkaren för att de utvalda embryona ska tinats och överföras.
Med hjälp av ultraljud kan läkaren se livmodern och föra en speciell kateter genom livmodermunnen till en bestämd punkt i livmoderhålan. En embryolog laddar embryona i en specialanpassad spruta som passar till katetern och överlämnar den till läkaren. Läkaren kopplar sprutan till katetern och sprutar långsamt in embryona.
När katetern och sprutan tagits ut kontrolleras båda för att säkerställa att embryona verkligen har överförts.
Kontakta alltid din läkare angående vilka anvisningar som gäller efter överföringen, men vila i säng en period och avstånd från samlag är vanliga rekommendationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online