Vilken typ av kontrastmedel används vid röntgen av övre mag-tarmkanalen?

Kontrastmedel vid röntgenundersökning av övre mag-tarmkanalen

Vid en röntgenundersökning av övre mag-tarmkanalen – ofta kallad övre GI-serie eller sväljröntgen – används så kallade positiva kontrastmedel. Detta är ämnen som framstår ljusa eller vita på röntgenbilder och som patienten får svälja oralt före undersökningen.

Hur fungerar kontrastmedlen?

Kontrastmedlet belägger slemhinnan i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen. Eftersom konturerna därigenom markeras tydligt kan radiologen lättare upptäcka avvikelser som inflammationer, sår, tumörer, förträngningar eller läckage i den övre mag-tarmkanalen.

Vanliga typer av kontrastmedel

• Bariumsulfatsuspension – det mest använda medlet vid rutinmässiga undersökningar av matstrupe och mage. Barium ger skarpa, detaljerade bilder men ska inte användas om perforation misstänks.
• Vattenlösliga jodbaserade kontrastmedel – exempelvis meglumin-diatrizoat (Gastrografin) och iohexol. Dessa föredras när man misstänker läckage från mag-tarmkanalen eller risk för aspiration, eftersom de är mindre skadliga än barium om de kommer ut i bukhålan eller luftvägarna.

Säkerhet och biverkningar

Både bariumsulfat och vattenlösliga kontrastmedel betraktas i allmänhet som säkra och tolereras väl av de flesta patienter. Vissa kan dock uppleva milda biverkningar som illamående, kräkningar eller förstoppning efter undersökningen. Efter en bariumundersökning rekommenderas ofta riklig vätskedrickning och ibland avföringsbefordrande medicin för att hjälpa kroppen att göra sig av med bariumet och förebygga förstoppning.