Kemiska mediatorer vid inflammation: Nyckelmolekyler och deras roller

Kemiska mediatorer är signalmolekyler frigivna av immun- och strukturella celler som orkestrerar den inflammatoriska svaret. Huvudklasser inkluderar:

1. Histamin

Frigiven av mastceller, basofiler, trombocyter. Orsakar vasodilatation, ökad vaskulär permeabilitet (ödem), glattmuskelkontraktion, och sensorisk nervaktivering (klåda/smärta).

2. Prostaglandiner (PG)

Härledda från arachidonsyra via COX-1/2. PGD₂, PGE₂, PGF₂α, PGI₂ (prostacyklin), TXA₂ (tromboxan). Effekter: vasodilatation, permeabilitet, smärtakänslighet (hyperalgesi), feber, trombocyteraggregering/vasokonstriktion (TXA₂).

3. Leukotriener (LT)

Arachidonsyra via 5-lipoxigenas. LTB₄: potent neutrofilkemotaktiskt. LTC₄, LTD₄, LTE₄ (cysteinyl LT): bronkokonstriktion, vaskulär permeabilitet, slemsekretion.

4. Cytokiner

Proinflammatoriska: TNF-α, IL-1β, IL-6, IL-12, IL-17, IFN-γ. Förstärker inflammation, inducerar akutfas-svar, rekruterar/aktiverar leukocyter, främjar Th1/Th17-differentiering.

5. Kemokiner

Subfamilj av cytokiner som styr leukocytmigration (t.ex. IL-8/CXCL8 → neutrofiler; MCP-1/CCL2 → monocyter; RANTES/CCL5 → T-celler/eosinofiler).

6. Kväveoxid (NO)

Produceras av iNOS (inducibel NO-syntas) i makrofager. Vasodilatation, hämmar trombocytenhaftning, antimikrobiell, men excess bidrar till septisk chock hypotension och vävnadsskada.

7. Reaktiva syrearter (ROS)

Superoxid, H₂O₂, hydroxyradikal från NADPH-oxidas (NOX2) i neutrofiler/makrofager. Mikrobicida; excess orsakar oxidativ stress, DNA-skada, kronisk inflammation.

8. Eikosanoider (Sammanträffande term)

Omfattar PGs, LTs, TXs, lipoxiner, resolviner. Lipoxiner/resolviner är pro-resolutiva, aktivt avslutande inflammation.

Klinisk relevans

Terapeutiska mål: antihistaminer (H₁-blockerare), NSAID (COX-hämmare), leukotrienmodifierare (montelukast), biologiska (anti-TNF, anti-IL-6, anti-IL-17), kortikosteroider (bred undertryckning).