Biofeedback inom röstbehandling innebär att en extern apparat – ofta en bildskärm – används för att ge patienten realtidsinformation om den egna röstproduktionens fysiologi, information som normalt inte är uppenbar för patienten. Patienten tränas sedan att tolka informationen och att stabilisera instabila eller problematiska områden under talet.
När patienten kan se tydliga, enkla och tillförlitliga bilder av mekaniken bakom den egna röstproduktionen blir det möjligt att korrigera specifika problem genom övningar och annan terapeutisk vägledning. Den omedelbara återkopplingen gör att patienten snabbare lär sig vilka rörelser och ansträngningar som ger en bättre röstfunktion.
Elektromyografi (EMG) mäter muskelaktiviteten i och omkring stämläpparna och omvandlar signalerna till en videoendoskopisk bild. På så sätt får både patienten och terapeuten en visuell representation av hur musklerna arbetar under fonation.
Elektromyografiska videobilder av stämläpparna visar deras rörelser under talet, vilket ger patienten kontinuerlig återkoppling under övningar och terapi. Detta gör det lättare att identifiera felaktiga rörelsemönster och att träna in mer effektiva alternativ.
Akustisk terapi är en biofeedbackteknik som visar tonhöjd, volym och röst kvalitet. Vissa patienter med volymrelaterade röststörningar uppmanas att bära med sig biofeedbackapparaten dagligen som stöd i det vardagliga talet.
Vid behandling av PVFM – ett ofrivilligt slutande av stämläpparna, ofta under inandning – visas patienten en videoendoskopisk bild av stämläpparnas beteende under andningen. Med hjälp av denna visuella feedback kan patienten lära sig att kontrollera och förebygga de paradoxala rörelserna.
Elektromyografisk biofeedback används i ökande utsträckning vid behandling av dysfoni, en vanlig störning som ger rösten en spänd och klämd klang. Genom att visualisera muskelaktiviteten kan patienten lära sig att slappna av i överansträngda muskler och hitta en mer balanserad röstproduktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online