Fibromyalgi kännetecknas av kronisk, utbredd smärta i muskler och vävnader, stela leder, långvarig trötthet och sömnstörningar. Eftersom det saknas konkreta, objektiva fynd vid undersökningar hävdar vissa inom vården att fibromyalgi är en "icke-sjukdom". Därför klassificeras tillståndet som ett syndrom snarare än en sjukdom i traditionell mening.
Mayo Clinic uppskattar att cirka 2 procent av den amerikanska befolkningen lider av fibromyalgi, medan National Fibromyalgia Association anger en betydligt högre siffra: 10 miljoner människor i USA och 3–6 procent av världens befolkning. Kvinnor drabbas klart oftare än män och utgör omkring 80 procent av dem som får diagnosen.
De vanligaste symtomen är en ihållande smärta i hela kroppen med varierande intensitet och karaktär – från dov, molande värk till skarpa, stickande smärtor. Många beskriver också ömma punkter, kronisk utmattning, svårigheter att somna eller att sova sammanhängande samt återkommande huvudvärk. Besvären tenderar att vara som svårast på morgonen, och många upplever även koncentrations- och minnessvårigheter, ibland kallat "fibrodimma".
De exakta orsakerna bakom fibromyalgi är fortfarande okända. En ledande teori är att tillståndet beror på en störning i centrala nervsystemets bearbetning av smärtsignaler, vilket gör att normala sinnesintryck upplevs som smärtsamma. Forskning pekar även på en ärftlig komponent, och allvarliga infektioner, fysiska trauman samt långvarig psykisk stress kan bidra till att utlösa sjukdomen hos vissa individer.
Det finns inget blodprov eller bildundersökning som kan påvisa fibromyalgi. Läkaren ställer i stället diagnosen utifrån patientens egen beskrivning av besvären och en noggrann kroppsundersökning. Enligt American College of Rheumatology krävs två kriterier: kronisk smärta i alla fyra kvadranter av kroppen under minst tre månader, samt smärta eller ömhet vid tryck på minst 11 av 18 definierade så kallade tryckpunkter. I dag används dock allt oftare bredare diagnoskriterier där utbredd smärta och trötthet vägs samman.
Behandlingen syftar till att lindra de tre huvudsakliga besvären: smärta, sömnproblem och psykiskt mående. Smärtan kan behandlas med smärtstillande läkemedel, antiinflammatoriska preparat eller fysioterapi. Vid sömnstörningar kan läkaren hjälpa patienten att bygga upp en regelbunden sömnrutin – med fasta tider, en lugn sovmiljö och undvikande av stimulantia på kvällen – och i vissa fall ordinera lågdosantidepressiva läkemedel. Psykologiskt stöd är också en viktig del av vården, ofta i form av samtalsterapi, KBT och patientföreningar eller stödgrupper. Regelbunden, skonsam motion som promenader, simning och styrketräning har dessutom visat sig kunna minska besvären över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online