Seronegativ reumatoid artrit är en form av ledgångsreumatism där personen saknar de autoantikroppar som normalt förknippas med sjukdomen. Det innebär att blodprovet varken visar reumatoid faktor (RF) eller antikroppar mot citrullinerade peptider (ACPA), även kallade anti-CCP-antikroppar.
Seronegativ reumatoid artrit är mindre vanlig än den seropositiva varianten och utgör cirka 10–20 procent av alla fall. Sjukdomen drabbar oftare män än kvinnor och brukar debutera senare i livet än seropositiv artrit.
De kliniska symtomen är i princip desamma som vid seropositiv reumatoid artrit: ledsmärta, stelhet – ofta värst på morgnarna – svullnad och inflammation i lederna. Många patienter upplever dock ett lindrigare sjukdomsförlopp, och risken för omfattande ledskador kan vara något lägre. Det är ändå viktigt att komma ihåg att seronegativ artrit fortfarande kan orsaka betydande funktionsnedsättning om den inte behandlas.
Diagnosen baseras på en kombination av patientens symtom, en noggrann fysisk undersökning och blodprov som utesluter andra tillstånd med liknande besvär, exempelvis psoriasisartrit eller reaktiv artrit. Eftersom de typiska antikropparna saknas kan diagnosen vara svårare att fastställa, vilket ofta kräver extra uppmärksamhet från läkaren. Röntgenundersökningar eller magnetresonanstomografi (MRI) kan användas för att bedöma graden av ledskador och följa sjukdomens utveckling över tid.
Behandlingen skiljer sig i princip inte från den vid seropositiv reumatoid artrit. Den kan inkludera:
Utöver medicinering spelar fysisk aktivitet, sjukgymnastik och regelbundna kontroller hos reumatologen en viktig roll för att bevara ledfunktion och livskvalitet. Med tidig diagnos och rätt behandling kan många med seronegativ reumatoid artrit leva ett aktivt liv med god kontroll över sin sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online