Båda är systemiska autoimmuna sjukdomar, men de skiljer sig i primära mål, symtommönster och typiska demografier.
Sjögrens syndrom
- Primärt mål: Exokrina körtlar (tårkörtlar, spottkörtlar)
- Kennetecken: Torra ögon (keratokonjunktivitis sicca), torr mun (xerostomi)
- Systemiska drag: Trötthet, ledsmärta, neuropati, interstitiell lungsjukdom, renal tubulär acidos, lymphomrisk (5–10%)
- Demografisk: 9:1 kvinna:man, topp 40–50-tal
- Antikroppar: Anti-SSA/Ro, Anti-SSB/La, ANA, RF
Systemisk lupus erythematosus (SLE)
- Primärt mål: Multiorgan (hud, leder, njurar, CNS, serösa membran, blodceller)
- Kennetecken: Malarutslag, fotosensitivitet, munsår, artrit, nefrit, cytopenier, serosit, neuropsykiatriska
- Demografisk: 9:1 kvinna:man, topp 15–45, högre hos svarta, hispaniska, asiatiska kvinnor
- Antikroppar: Anti-dsDNA, anti-Smith, antifosfolipid, ANA (nära 100%)
Överlapp & Samexistens
- ~15–20% av SLE-patienter har sekundärt Sjögren
- Båda kan orsaka trötthet, ledvärk, Raynaud, positiv ANA
- Distinkta klassifikationskriterier (ACR/EULAR för varje)
Behandlingsskillnader
- Sjögren: Symptomatisk (konstgjorda tårar, salivasubstitut), hydroxiklorokin för systemisk, rituximab för svår
- SLE: Hydroxiklorokin (alla), immunsuppressiva (MMF, azatioprin, cyclofosfamid) för organdräktning, belimumab, anifrolumab
Korrekt diagnos vägleder övervakning (t.ex. njur i SLE, lymphom i Sjögren) och terapi.
