Ascaris lumbricoides, den mänskliga tarmspolmasken, är den största rundmask (nematod) som infekterar människan. Enligt amerikanska National Institutes of Health (NIH) är den dessutom den vanligaste tarmmasken världen över. Parasiten sprids via mänskligt avföring och är vanligast i områden med bristfällig sanitär standard och hygien, eller där obehandlat mänskligt avfall används som gödning. Utan behandling kan dessa maskar allvarligt skada patientens hälsa.
Många personer som bär på Ascaris lumbricoides visar inga symtom alls. NIH uppskattar att cirka en miljard människor världen över är infekterade av parasiten. När symtom väljer upp sig inkluderar de ofta hosta med blodblandat upphostning, andnöd och pipig andning, magvärk, synliga maskar i avföringen samt feber. Vissa drabbade får hudutslag, kräks upp maskar, eller upplever att maskar tar sig ut genom munnen eller näsan. Tecken på undernäring kan också förekomma, eftersom maskarna konkurrerar om näring i tarmen.
Många återhämtar sig från spolmaskens symtom även utan behandling, men fortsätter samtidigt att bära på maskar i kroppen. Vuxna maskar kan föröka sig och orsaka tarmblockeringar, eller vandra till andra organ och ge upphov till allvarliga komplikationer. Blockering av gallvägarna och tarmgenombrott (perforation) är båda möjliga utfall. Vandrande larver kan dessutom sprida bakterier och andra mikroorganismer i kroppen. Med korrekt behandling återhämtar sig dock de flesta helt.
Infektioner med Ascaris lumbricoides behandlas vanligtvis med så kallade bensimidazoler, till exempel mebendazol eller albendazol. Dessa läkemedel verkar genom att störa maskarnas ämnesomsättning, vilket leder till deras död. Vissa läkare avstår dock från att använda bensimidazoler under ett barns första levnadsår samt hos gravida kvinnor. I dessa fall kan alternativ som ivermektin eller pyrantelpamoat övervägas. Efter avslutad behandling är det viktigt att följa förebyggande riktlinjer för att undvika återinfektion, eftersom ägg finns kvar i omgivningen.
Förbättrade rutiner för hygien och sanitet är avgörande för att minska smittorisken och förhindra återinfektion hos behandlade patienter. Det innebär bland annat noggrann handtvätt, säker hantering av livsmedel och rent dricksvatten. I områden där spolmaskinfektion är vanligt förekommande kan en hel befolkning erbjudas regelbunden avmaskning som förebyggande insats. Eftersom Ascaris lumbricoides-ägg kan överleva i marken i många år krävs långsiktig försiktighet och god avloppshantering.
Risken för infektion är störst i icke-industrialiserade länder med bristfällig sanitet, men spolmaskinfektioner förekommer även i övriga delar av världen. Högriskgrupper inkluderar internationella resenärer, nyligen anlända invandrare, barn adopterade från utlandet samt flyktingar. Smitta kan dessutom ske i områden där grisar ofta bär på spolmask (Ascaris suum). Även personer som har en historik av jordätning (geofagi), hushåll med husdjur samt personer med regelbunden exponering för jord och smuts löper en förhöjd risk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online