Kontinuerlig sondmatning är en metod för att nära en person via en sond som placeras i näsan eller direkt ner i magsäcken. Personer som får kontinuerlig sondmatning kan leva bekvämt i månader, år eller till och med årtionden. Det finns dock situationer då sondmatningen bör övervägas eller avbrytas.
Börja med att bedöma hur stor nytta sondmatningen faktiskt gör. Om personen har en obotlig, terminal sjukdom som ändå leder till viktminskning, och samtidigt lider av svår smärta, kan en kontinuerlig matningssond i praktiken bara skjuta upp det oundvikliga. I ett sådant läge är det viktigt att patienten, anhöriga och vänner tillsammans diskuterar möjligheten att ta bort sonden, så att patienten slipper onödigt lidande. Håller sonden däremot personens hälsa uppe och är prognosen för återhämtning god, bör sonden sannolikt få vara kvar.
Det finns många fall där läkare inte med säkerhet kan avgöra om en person med matningssond kommer att återhämta sig. I dessa situationer bör man noggrant ta hänsyn till patientens och de närståendes önskemål. En person i koma kan exempelvis ha ett vårdbeslut eller levnadstestamente som anger att livsuppehållande åtgärder, såsom sondmatning, inte ska fortsätta längre än en viss tid – eller tvärtom, att sondnäring absolut ska ges.
Kontinuerlig sondmatning används ibland på grund av tillstånd som personen kan tillfriskna från, till exempel tillfällig förlamning av svalgmusklerna eller en ätstörning. Är det tydligt att personen snart kan äta på egen hand igen, och vikten är åtminstone stabil, behövs inte längre den kontinuerliga sondmatningen. När denna punkt nås varierar från person till person, men läkare kan oftast ge en uppskattad återhämtningstid baserat på sin erfarenhet av det aktuella tillståndet.
I vissa fall kan patienten drabbas av komplikationer även när sondmatningen bidrar till viktuppgång och håller patienten vid liv. Patienten kan exempelvis få återkommande infektioner vid stomin, eller uppleva problem som dumpingsyndrom, gaser, uppblåsthet, biverkningar av näringslösningen eller av kombinationen näring och läkemedel, samt illamående, kräkningar eller sura uppstötningar. Avbryt i dessa fall matningen åtminstone tillfälligt, för att hindra komplikationerna från att förvärras och för att möjliggöra behandling, exempelvis antibiotika vid behov. Vätska och näringsämnen kan under tiden ges intravenöst, tills en annan lösning hittats eller tills komplikationen har läkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online