Extraesofageal refluxsjukdom är ett annat namn för laryngofaryngeal refluxsjukdom (LPRD). Till skillnad från gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), som påverkar den nedre delen av matstrupen – röret som sträcker sig från halsen till magsäcken och som översvämmas av flytande maginnehåll – involverar LPRD både matstrupen, struphuvudet (röstorganet) och halsen.
LPRD beror i allmänhet på en försvagad eller slapp klaff mellan matstrupen och magsäcken, vilket gör att flytande maginnehåll kan rinna tillbaka upp i matstrupen. Innehållet passerar snabbt genom matstrupen och samlas sedan i struphuvudet och halsen.
Personer med GERD upplever vanligtvis reflux på natten, vilket skadar matstrupen, men patienter med LPRD tenderar att ha reflux under dagtid. Eftersom struphuvudet och halsen är upp till 100 gånger känsligare för magsyra än matstrupen uppstår skadan dessutom mycket snabbare.
Personer med LPRD upplever en rad olika symtom, bland annat heshet, överflödig slembildning i halsen, kronisk irritation, långvarig hosta och ett återkommande behov av att häva sig. Färre än 40 procent klagar över halsbränna, vilket gör tillståndet lätt att förväxla med andra sjukdomar.
Vid LPRD översvämmas matstrupen endast kortvarigt av magsyra, som stannar en mycket kort tid i struphuvudet och halsen innan skadan ändå hinner uppstå.
Vid utredning av LPRD tar läkaren först en anamnes om tillståndet och de aktuella symtomen, följt av en fysisk undersökning med fokus på näsa och hals. Ofta används ett flexibelt instrument (endoskop) för att granska halsen och struphuvudet.
Om symtomen är extremt svåra eller om behandlingen inte ger effekt kan läkaren utföra en 24-timmars pH-mätning för att bekräfta diagnosen. I de flesta fall räcker dock en visuell undersökning.
Behandlingen av LPRD innefattar flera delar:
Läkaren kan också ordinera läkemedel, exempelvis antacida eller syrahämmande preparat, för att motverka överproduktionen av syra i magsäcken. Om konservativ behandling inte hjälper och skadan är omfattande kan en operation för att åtdraga den nedre esofagussfinktern – klaffen som förbinder matstrupen med magsäcken – vara ett alternativ.
Prognosen för LPRD är oftast god, eftersom konservativ behandling i regel räcker för att hålla symtomen under kontroll. Tillståndet kan dock bli kroniskt och kräva medicinering under längre perioder, ibland hela livet.
Om symtomen försvinner helt kan medicineringen trappas ned gradvis i samråd med läkare. Vid återfall kan det bli nödvändigt att återuppta behandlingen tills symtomen avtar igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online