Ett bukbråck, som ofta också kallas ljumskbråck, uppstår när en del av tarmen buktar ut genom ett försvagat ställe i den nedre delen av bukväggen. Tillståndet är vanligt och drabbar både män och kvinnor, men är betydligt vanligare hos män. Ett obehandlat ljumskbråck kan växa sig större med tiden och i vissa fall klämma fast tarminnehållet, vilket kan leda till allvarliga komplikationer. Behandlingen är därför nästan alltid kirurgisk.
Det mest typiska tecknet på ljumskbråck är en synlig eller kännbar utbuktning på ena sidan om blygdbenet. Utbuktningen blir oftast tydligare när man står upp, hostar eller anstränger sig, och kan ofta tryckas tillbaka när man ligger ner.
Många beskriver samtidigt en känsla av tyngd eller tryck i underlivet och nedre delen av buken. Smärta eller obehag förekommer ofta, särskilt vid hosta, lyft av tunga föremål eller när man böjer sig framåt. Hos män kan bråcket även orsaka svullnad runt pungen eller testiklarna.
Ljumskbråck är relativt vanligt hos barn – upp till 1 av 100 barn får denna typ av bråck. Vissa barn föds med bråcket, medan det hos andra upptäcks senare under barndomen.
Hos spädbarn kan bråcket vara svårt att se och märks ibland bara när barnet har avföring, hostar eller gråter kraftigt. Hos äldre barn är utbuktningen ofta mer synlig, men även här kan den endast framträda vid hostning eller avföring.
Kontakta vården om du misstänker att du har ett bråck. Sök akut vård om bråcket blir hårt, ömt, rodnat eller inte kan tryckas tillbaka, eftersom det kan tyda på att tarmen har klämt fast – ett tillstånd som kräver omedelbar operation.
I de flesta fall kan läkaren ställa diagnosen genom en enkel fysisk undersökning. Läkaren känns efter i ljumsken och ber patienten hosta eller spänna magmusklerna för att se om utbuktningen förstoras. När osäkerhet råder kan en ultraljudsundersökning användas som komplettering.
Ett ljumskbråck läker inte av sig självt och behandlas därför i regel med operation. Det finns två huvudsakliga operationsmetoder:
Vid denna metod görs ett snitt i ljumsken så att kirurgen kan lägga tillbaka tarmen i bukhålan. Därefter förstärks det försvagade området med stygn för att förhindra att bråcket återkommer. Metoden används främst hos barn och yngre patienter.
Vid denna metod täcker och förstärker kirurgen det svaga området med ett syntetiskt nät, så kallad mesh. Operationen kan utföras antingen via ett snitt direkt över bråcket eller med titthålskirurgi (laparoskopi). Nätet ger en starkare reparation och minskar risken för återfall jämfört med enbart stygn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online