Korttarmssyndrom definieras kliniskt som en samling symtom – däribland diarré, elektrolytrubbningar, malabsorption, undernäring och steatorré (fettrik avföring) – som uppstår till följd av en omfattande förkortning av tunntarmen. Hos en vuxen är tunntarmen normalt cirka sex meter lång. Risken för korttarmssyndrom ökar markant när denna längd av någon anledning minskar till under ungefär två meter.
Nedan följer de viktigaste stegen för att identifiera symtomen på korttarmssyndrom.
Patienter med korttarmssyndrom har nästan alltid genomgått en eller flera kirurgiska resektioner av tunntarmen. I USA står Crohns sjukdom för 50–60 procent av dessa ingrepp. Andra vanliga orsaker är mesenteriell ischemi (nedsatt blodförsörjning till tarmen) samt enterit orsakad av strålbehandling.
I praktiskt taget alla fall av korttarmssyndrom ses stora vätskeförluster via avföringen. När tunntarmens längd minskar försämras dess förmåga att återabsorbera vatten dramatiskt, vilket gör kronisk diarré till ett nästan säkert fynd. Steatorré kan också förekomma.
Kronisk diarré påverkar hela kroppen. Fråga patienten om trötthet, slöhet och oavsiktlig viktnedgång – de vanligaste följderna av långvarig vätske- och näringsförlust.
Den ihållande diarrén kan snabbt leda till protein- och energibrist. Detta kan ge uttalad vävnadsförlust, minskad muskelmassa samt ödem i extremiteterna. Huden kan även bli torr och fjällig.
Tunntarmens nedsatta förmåga att ta upp näringsämnen kan orsaka en rad olika symtom beroende på vilken brist som utvecklas. Om en betydande del av jejunum (mellantarmen) tagits bort kan dessutom magsyra skada slemhinnan i den kvarvarande delen av tunntarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online