Anaerob Andning: Organismer, Miljöer och Metabola Vägar

Anaerob andning är en energiproducerande process som använder elektronacceptorer annan än syre (O₂). Den sker i miljöer där syre är frånvarande eller begränsad.

Organismer som Utför Anaerob Andning

Bakterier & Arkéer: Många prokaryoter är obligata eller fakultativa anaerober (t.ex. Clostridium, Bacteroides, metanogena, sulfatreducerare).
Eukaryoter: Vissa svampar (jäst), parasitiska protester (Giardia, Trichomonas), och vissa flercelliga djur (t.ex. parasitiska maskar, vissa musslor) kan utföra anaerob metabolism.
Däggdjursvävnader: Mänskliga muskelceller använder tillfälligt anaerob glykolys (mjölksyrafermentering) vid intensiv träning när syrebehovet överstiger tillförseln.

Vanliga Anaeroba Miljöer

Djupa jordar, sediment, våtmarker
Djurs matsmältningssystem (kransmage, tjocktarm)
Avfallsdeponier, avloppsreningssystem
Djupa akvatiska zoner (hypoxiska/anoxiska vatten)
Biofilmer, abscesser, nekrotiska vävnader

Viktiga Metabola Vägar

Väg	Elektronacceptor	Endprodukter	Exempelorganismer
Denitrifikation	Nitrat (NO₃⁻)	N₂, N₂O	Pseudomonas, Paracoccus
Sulfatreduktion	Sulfat (SO₄²⁻)	Svavelväte (H₂S)	Desulfovibrio
Metanogenes	CO₂, acetat	Metan (CH₄)	Metanogena archéer
Fumaratreduktion	Fumarat	Succinat	E. coli, parasitiska maskar
Mjölksyrafermentering	Pyruvat (internt)	Laktat	Mänsklig muskel, Lactobacillus
Alkoholfermentering	Acetaldehyd (internt)	Etanol, CO₂	Jäst (Saccharomyces)

Energiutbyte

Anaerob andning ger mindre ATP per glukos än aerob andning (som ger ~30–32 ATP), men mer än fermentering ensam. Effektivitet beror på redoxpotentialen hos den terminala elektronacceptorn.

Matsmältningshälsa