Rektalprolaps innebär att rektums slemhinna buktar ut genom analöppningen. Tillståndet är vanligast hos barn under fyra års ålder, men det är ovanligt i industrialiserade länder tack vare förbättrad näring och hygien. Rektalprolaps bör betraktas som ett symtom snarare än en sjukdom i sig. När diagnosen har ställts är därför huvudmålet att ta reda på den bakomliggande orsaken.
Den vanligaste orsaken till rektalprolaps är kraftig press vid förstoppning. Andra möjliga orsaker är långvarigt sittande på toaletten eller tidigare kirurgi för att korrigera en medfödd stängd analöppning (imperfopererad anus).
Flera tillstånd är förknippade med ökad risk, bland annat medförd förstorad tjocktarm, cystisk fibros, Ehlers-Danlos syndrom, Hirschsprungs sjukdom, parasitinfektioner, lunginflammation, polyper och tumörer i ändtarmen.
Låt patienten sitta på huk för att kontrollera om prolapsen framträder igen. De flesta rektalprolaper läker ut innan medicinsk vård söks, vilket innebär att patienten ofta är helt symtomfri vid undersökningstillfället.
En rektalprolaps är plommonfärgad och täcker inte hela analöppningen runtomkring. En invagination (intussusception) uppträder däremot som en röd massa, där ett finger kan föras mellan analväggen och den utskjutande massan. Denna distinktion är viktig för korrekt diagnos och behandling.
Cystisk fibros ska alltid misstänkas först, eftersom 11–23 procent av patienterna med denna sjukdom även har rektalprolaps. Tillståndet är dessutom associerat med infektioner orsakade av Giardia, Entamoeba histolytica, Escherichia coli O157:H7, Salmonella, Shigella och Trichuris.
Kontakta alltid sjukvården för en korrekt bedömning, särskilt om prolapsen återkommer ofta, inte går tillbaka av sig själv eller åtföljs av smärta och blödningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online