Mjölmasken – larven av mörkviveln (Tenebrio molitor) – är inte bara en populär fågelmat och ett lovande proteinlivsmedel för framtiden, utan också ett fascinerande djur med ett välutvecklat matsmältningssystem. Systemet kan delas in i tre huvuddelar: framtarman, mittarmen och baktarmen.
Framtarman består av mun, svalg, matstrupe och kräva. Munnen är utrustad med kraftiga käkar (mandibler) och underkäkar (maxiller) som hjälper mjölmasken att tugga sönder och mekaniskt bryta ner födan. Svalget och matstrupen transporterar sedan maten vidare till krävan, som fungerar som ett tillfälligt förråd där födan mjuknar innan den passerar vidare i systemet.
Mittarmen är hjärtat i matsmältningen – här sker huvuddelen av både nedbrytning och näringsupptag. Väggen är klädd med epitelceller som utsöndrar matsmältningsenzymer och absorberar de färdignedbrytna näringsämnena. Mittarmen hyser dessutom symbiotiska bakterier som hjälper till att spjälka svårsmälta komponenter i födan, framför allt cellulosa. Tack vare dessa mikroorganismer kan mjölmasken effektivt utnyttja fiberrika råvaror som vetekli och grönsaksrester.
Baktarmen ansvarar för upptag av vatten samt bildning och utsöndring av fast spillning. Den består av tre delar: ileum, kolon och rektum. Ileum tar upp kvarvarande näringsämnen och vätska ur födan, medan kolon lagrar det ospjälkade materialet och bereder det för avgång. Rektum utgör den sista sträckan och reglerar passage av avfallsprodukter ut ur kroppen genom anus.
Kort sagt: trots sin ringa storlek har mjölmasken ett komplett och effektivt matsmältningssystem som påminner om andra insekters, vilket är en av anledningarna till att den klarar sig på enkla och varierade födokällor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online