Ösofagusen är en 25–30 cm muskulär rör som transporterar mat från svalget till magen via koordinerad peristaltik.
Anatomiska segment
- Övre ösofagussfinkter (UES): Cricopharyngeusmuskel – tonisk kontraktion förhindrar luftinträde; avspannar vid sväljning.
- Proximal ösofagus (Cervikal/Thorakal): Strimlad muskel (frivillig initiering).
- Distal ösofagus: Gladmuskel (ofrivillig).
- Undre ösofagussfinkter (LES): Fysiologisk sfinkter (inte anatomisk) – upprätthåller 15–30 mmHg tonus; avspannar för sväljning, transitoriska LES-avspänningar (TLESR) tillåter uppstötning.
Sväljningsfaser
- Munlig (Frivillig): Tungan driver bolo posteriort.
- Svalgfas (Ofrivillig): Mynhuvud lyfts, epiglottis stängs, UES avspannar, sekventiell svalgkontraktion.
- Ösofagusfas (Peristaltik):
- Primär peristaltik: Fortsättning på svalgvågen; peristaltisk kontraktion fortplantas 2–4 cm/sek.
- Sekundär peristaltik: Utlöses av ösofagusdistension om primär misslyckas eller rest finns kvar.
- Tertiära kontraktioner: Icke-propulsiva, åldersrelaterade; dysmotilitetsmarkör.
Slemhinnesskydd
- Stratifierat skivepitel (icke-keratiniserat).
- Slemsekretion från submukösa körtlar och ytceller – smörjning, syrabuffert.
- Pre-epitelial bikarbonatgradient.
Kliniska korrelerat
- GERD: LES-hypotoni, frekventa TLESR, hiatusherni → syrareflux.
- Akalsi: LES misslyckas att avspänna + frånvarande peristaltik (förlust av inhibitoriska neuroner).
- Eosinofil ösofagit: Allergisk inflammation → sväljsvårigheter, ringar, stenoser.
- Pillösofagit: Etstrala läkemedel (doxycyklin, bifosfonater, KCl) med otillräckligt vatten.
Manometri definierar motilitetsstörningar; endoskopi utvärderar slemhinna.
