Tjocktarmen är en central del av matsmältningssystemet och är på flera sätt anatomiskt förbunden med omgivande strukturer. De viktigaste kopplingarna finns till tunntarmen, ändtarmen och anus.
Tjocktarmen är fäst vid tunntarmen genom ileocekalklaffen, en muskulös slutmuskel som sitter där tunntarmens sista del, ileum, övergår i tjocktarmens första del, blindtarmen (cecum). Klaffens uppgift är att reglera flödet av matrester från tunntarmen till tjocktarmen och samtidigt förhindra att bakterier från tjocktarmen rinner tillbaka upp i tunntarmen.
I sin andra ände övergår tjocktarmen i ändtarmen (rektum), som utgör den sista delen av tarmkanalen. Ändtarmen fungerar som ett tillfälligt förråd för avföringen innan den passerar ut genom anus, den öppning genom vilken avföringen lämnar kroppen. Vid analöppningen finns två slutmuskler, en inre och en yttre, som tillsammans ger kontroll över tarmtömningen.
Till blindtarmen, som utgör början på tjocktarmen, är även blindtarmsbihanget (appendix) fäst. Dessutom hålls tjocktarmen på plats i bukhålan av tarmfickan (mesenteriet), en veck av bukhinnan som förankrar tarmen mot bukväggen och leder blodkärl, lymfkärl och nerver till tarmen.
Sammanfattningsvis är tjocktarmen alltså fäst vid tunntarmen via ileocekalklaffen, övergår därefter i ändtarmen och mynnar ut i anus – strukturer som tillsammans möjliggör en kontrollerad passage av matsmältningsinnehållet genom kroppens sista led i matsmältningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online