Situs inversus – när tarmar och andra organ ligger på motsatt sida i kroppen

Vad kallas tillståndet?

När tarmarna – och ofta även övriga inre organ – ligger på vänster sida av kroppen i stället för höger kallas tillståndet situs inversus. Namnet kommer från latinets "omvända läget" och beskriver ett medfött och ovanligt tillstånd där kroppens organ är spegelvända jämfört med deras normala positioner.

Hur fungerar det?

Hos de flesta människor ligger hjärtat lite åt vänster, magsäcken på vänster sida av buken och levern på höger sida. Hos en person med situs inversus är allt detta spegelvänt: hjärtat pekar åt höger, magsäcken ligger till höger och levern till vänster. Tarmarnas placering kan också vara förskjuten åt motsatt håll.

Olika former av situs inversus

• Situs inversus totalis – alla organ i bröst och buk är spegelvända. Detta är den vanligaste formen.
• Situs inversus partialis – endast vissa organ ligger fel, vilket är ovanligare och ibland kan ge symtom.

Är tillståndet farligt?

För de allra flesta orsakar situs inversus inga besvär alls, och många bär på tillståndet hela livet utan att veta om det. Det upptäcks ofta av en slump i samband med en röntgenundersökning eller operation av annan anledning.

Det finns dock några saker som är bra att känna till:

• Vårdpersonal bör informeras om tillståndet inför operationer eller undersökningar, eftersom organens läge avviker från det normala.
• Cirka 20–25 procent av personer med situs inversus har även primär ciliedyskinesi, vilket kan ge återkommande luftvägsinfektioner. Kombinationen kallas Kartageners syndrom.
• Buksmärtor kan vara svårbedömda – exempelvis kan blindtarmsinflammation ge smärta på oväntad sida av kroppen.

Hur vanligt är det?

Situs inversus förekommer hos ungefär en person på 10 000. Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men tillståndet beror på att organens sidbestämning störs tidigt under fosterutvecklingen. I vissa familjer förekommer det ärftligt.

Sammanfattning

Det spegelvända organläge som beskrivs kallas alltså situs inversus. De flesta som lever med tillståndet är helt friska och behöver ingen behandling – men det är klokt att känna till sin diagnos och alltid informera vården om den.