Vilken glukospolymer kan människor inte smälta? Svaret är cellulosa

Glukospolymeren som människor inte kan smälta är cellulosa. Trots att cellulosa består av exakt samma byggstenar som stärkelse – nämligen glukosmolekyer – går det inte för vår kropp att bryta ner den till användbar energi.

Varför kan inte människor smälta cellulosa?

Anledningen är enkel: vi saknar enzymet cellulas. Detta enzym är nödvändigt för att klyva de beta-glykosidiska bindningar som håller ihop glukoskedjorna i cellulosan. Utan cellulas passerar cellulosa i princip oförändrat genom matsmältningssystemet.

Stärkelse, som också är en glukospolymer, har däremot en annan bindningsstruktur (alfa-bindningar). Den kan vi bryta ner med hjälp av enzymer som amylas, vilket gör stärkelserik mat som bröd, ris och potatis till viktiga energikällor.

Där hittar du cellulosa

Cellulosa är strukturens viktigaste byggmaterial i naturen och utgör huvudkomponenten i växters cellväggar. Den finns därför i:

• Grönsaker och rotfrukter – exempelvis selleri, morötter och kål
• Frukt – särskilt i skalet
• Fruktskal och spannmål – vetekli och fullkornsprodukter är rika på cellulosa
• Bomull och trä – cellulosa utgör cirka 90 procent av bomullsfibrer

Djur som faktiskt kan smälta cellulosa

Alla djur saknar inte förmågan att bryta ner cellulosa. Vissa idisslare som kor och getter samt hästar och termiter klarar av det – tack vare symbiotiska mikroorganismer (bakterier och protozoer) som lever i deras mag-tarmkanal och producerar cellulas åt dem.

Kostfiber – ovärderlig trots att vi inte smälter den

Att vi inte kan smälta cellulosa betyder inte att den är värdelös. Som en del av de olösliga kostfibrerna bidrar cellulosa med flera hälsofördelar:

• Främjar en regelbunden tarmpassage och motverkar förstoppning
• Gör att man känner sig mätt längre
• Kan hjälpa till att stabilisera blodsockernivån
• Stödjer en sund tarmmiljö

Sammanfattningsvis: cellulosa är den glukospolymer som människor inte kan smälta, eftersom vi saknar enzymet cellulas. Men samtidigt spelar den en viktig roll som kostfiber i en balanserad kost.