Differentialdiagnos vid förhöjda kreatinfosfokinasvärden (CPK) – vanliga orsaker

Kreatinfosfokinas (CPK), även kallat kreatinkinas (CK), är ett enzym som förekommer i skelettmusklerna, hjärtmuskeln och hjärnan. När celler i dessa vävnader skadas läcker enzymet ut i blodet, vilket gör att förhöjda CPK-värden kan påvisas vid ett blodprov. Eftersom enzymet finns i flera olika vävnader kan differentialdiagnosen vara bred och omfatta allt från mindre muskeltraumor till allvarliga organsjukdomar.

Vanliga orsaker till förhöjda CPK-värden

Muskelskador

Den vanligaste orsaken till förhöjt CPK är skada på skelettmuskulaturen. Detta inkluderar:

Traumatiska skador: Vrickningar, muskelsträckningar, kontusioner och benbrott kan alla leda till att enzymet frisätts.
Muskelsjukdomar: Tillstånd såsom muskeldystrofi och myosit (muskelinflammation) ger ofta tydligt förhöjda värden.
Metabola och endokrina störningar: Hypotyroidism (långsam ämnesomsättning) och diabetes kan påverka muskelcellernas funktion och höja CPK-nivåerna.
Ansträngning: Intensiv fysisk träning eller ovanligt tungt arbete kan också ge tillfälligt stegrad nivå, särskilt hos otränade individer.

Hjärtmuskelsskador

CPK frisätts även från skadad hjärtmuskel. Tillstånd som hjärtinfarkt, myokardit (hjärtmuskelinflammation) och perikardit (hjärtsäcksinflammation) kan därför orsaka förhöjda värden. Vid misstanke om hjärtinfarkt analyseras ofta den hjärtspecifika varianten CK-MB tillsammans med troponin för att fastställa diagnosen.

Andra sjukdomstillstånd

I vissa fall beror förhöjda CPK-värden på skador eller sjukdomar utanför muskler och hjärta. Exempel är njursjukdom, leversjukdom samt vissa cancerformer. Även kraftig alkoholkonsumtion och elektrolytrubbningar kan bidraga till onormala värden.

Läkemedel

Flera läkemedel är välkända orsaker till förhöjt CPK:

Statiner: Kolesteroilsänkande läkemedel kan i sällsynta fall ge muskelbiverkningar och kraftigt förhöjda värden.
Kortikosteroider: Kan påverka muskelceller vid långvarig användning.
Vissa antibiotika och antipsykotiska läkemedel: Har rapporterats kunna höja CPK-nivåerna.

Vidare utredning behövs ofta

Det är viktigt att komma ihåg att förhöjda CPK-värden i sig inte är diagnostiska för något specifikt tillstånd. Nivån måste alltid tolkas tillsammans med patientens symtom, sjukdomshistoria och medicinering. För att fastställa orsaken beställer läkaren ofta kompletterande prover, exempelvis troponin, inflammationsparametrar, sköldkörtelprover eller urinmyoglobin, och kan vid behov remittera patienten till specialistutredning inom neurologi, kardiologi eller annan relevant specialitet.