TSH (sköldkörtelstimulerande hormon) ingår i en återkopplingsloop som styr nivåerna av sköldkörtelhormon i kroppen. När delar av denna återkopplingsloop inte fungerar korrekt stiger TSH-nivåerna. Den vanligaste orsaken är ett problem i själva sköldkörteln som leder till hypotyreos, ett tillstånd som behandlas med sköldkörtelhormon. Mer sällsynt kan en tumör i hypofysen eller hypotalamus orsaka höga TSH-nivåer tillsammans med hypertyreos. Med hjälp av sköldkörtelprover och scintigrafi kan läkaren identifiera den bakomliggande orsaken.
Sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) är ett proteinhormon som utsöndras från hypofysen i hjärnan. Dess uppgift är att stimulera sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon, vilket reglerar kroppens ämnesomsättning. Hypofysen frisätter TSH som svar på att hypotalamus, även den en del av hjärnan, utsöndrar TRH (tyrotropinfrisättande hormon). I en negativ återkopplingsloop skickar sköldkörtelhormonet samtidigt en reglerande signal tillbaka till hypotalamus, vilket minskar TRH-produktionen när hormonnivåerna är tillräckliga.
Två motsatta tillstånd kan kopplas till höga TSH-nivåer: kroppen producerar antingen för mycket sköldkörtelhormon (hypertyreos) eller för lite (hypotyreos).
Vid hypertyreos accelererar ämnesomsättningen. Typiska symtom är viktnedgång, hjärtklappning, överdrivet svettande, värmeintolerans, oro och koncentrationssvårigheter, samt i längden benskörhet och diarré. Hypotyreos är det motsatta tillståndet – en trögare ämnesomsättning som ger viktuppgång, långsam puls, kall hud, köldintolerans, hämmad tillväxt hos barn och förstoppning.
Om sköldkörteln inte klarar av att producera sköldkörtelhormon fortsätter kroppen att skicka ut signaler om hormonproduktion – ungefär som en inkassator som envist kräver sina pengar. Signalen i fråga är just TSH, och därför är hypotyreos den vanligaste orsaken till förhöjda TSH-värden.
Sköldkörteln kan svikta i sin produktion av flera olika skäl: brist på jod i kosten (som kan ge kretinism), autoimmune angrepp mot körteln (Hashimotos tyreoidit), kirurgisk borttagning, förtvävning av vävnaden (Riedels tyreoidit) eller inflammation orsakad av virusinfektion (de Quervains tyreoidit). Forskning visar dessutom att det finns en viss ökad risk för sköldkörtelcancer vid långvarigt höga TSH-nivåer, vilket gör regelbundna kontroller extra viktiga.
Hypofysen och hypotalamus är båda delar av hjärnan. En sällsynt hypofystumör, ett så kallat hypofysadenom, kan producera för stora mängder TSH på egen hand. Ännu ovanligare är tumörer i hypotalamus, vilka frisätter TRH som i sin tur driver upp TSH-nivåerna.
Orsaken till höga TSH-värden kan fastställas genom att mäta nivåerna av sköldkörtelhormon och jod i blodet. Låga halter av sköldkörtelhormon tyder på att sköldkörteln inte fungerar som den ska. Jodstatus kan också kontrolleras, och en sköldkörtelscintigrafi visar hur väl körteln arbetar. Det goda nyhetsvärdet är att sköldkörtelhormon enkelt kan ersättas med läkemedel, vilket normaliserar TSH-nivåerna.
Vid en tumör i hypofysen (ett sällsynt tillstånd) blir TRH-nivåerna låga, eftersom de höga halterna av sköldkörtelhormon signalerar till hypotalamus att stoppa produktionen. Vid en tumör i hypotalamus (mycket sällsynt) är däremot både TRH och sköldkörtelhormon förhöjda. Eftersom TRH inte går att mäta direkt i praktiken används istället en kombination av datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI) tillsammans med analys av T3, en undergrupp av sköldkörtelhormon, för att identifiera dessa ovanliga tumörer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online