Percocet (oxykodon/paracetamol) är inte en förstahandsbehandling för migrän och rådas generellt ifrån.
Varför opioider undviks vid migrän
- Läkemedelsöveranvändningshuvudvärk (MOH): Opioider har hög risk att orsaka rebound-huvudvärk vid frekvent användning (≥10 dagar/månad).
- Minskat anseende av akuta migränterapier: Opioidanvändning svagare svar på triptaner och gepanter.
- Beroende och beroendeframkallande: Hög potential; migrän är kronisk, kräver upprepad behandling.
- Biverkningar: Sövning, förstoppning, illamående, andningsdepression, kognitiv påverkan.
- Ingen migränspecifik mekanism: Opioider maskerar smärta men avbryter inte den neurovaskulära kaskaden.
Evidensbaserade akuta migränbehandlingar
- Triptaner (sumatriptan, rizatriptan, etc.): 5-HT₁B/₁D agonister; avbryter anfall i 60–70%.
- NSAID: Ibuprofen, naproxen, diklofenak kalium – förstahandsval för milda-måttliga anfall.
- Gepanter (ubrogepant, rimegepant): CGRP-receptorantagonister; ingen MOH-risk, säkra vid KVS.
- Ditaner (lasmiditan): 5-HT₁F agonist; ingen vaskokonstriktion.
- Antiemetika: Metoklopramid, proklorperazin (IV på AKUT) förbättrar upptag + behandlar illamående.
Forebyggande alternativ (om ≥4 huvudvarksdagar/månad)
- Betablockers, topiramat, candesartan
- CGRP mAbs (erenumab, fremanezumab, galcanezumab, eptinezumab)
- OnabotulinumtoxinA (kronisk migrän ≥15 dagar/månad)
Om du använder opioider för migrän, diskutera en strukturerad övergång till migränspecifik terapi med din neurolog eller huvudsarkspecialist.
