Multipel skleros (MS) är en kronisk sjukdom som drabbar centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Vid MS uppstår inflammationer som skadar myelinet – det skyddande hölje som omger nervfibrerna. När myelinet försvinner leds kroppens elektriska impulser längs nerverna betydligt långsammare, vilket med tiden kan leda till att själva nervtrådarna bryts ner.
Detta kan försämra en persons förmåga att gå, tala, se, minnas och skriva. Ungefär 350 000 människor i USA lever med multipel skleros, och även i Sverige berörs cirka 20 000 personer. Sjukdomen debuterar oftast i unga vuxna år, vanligen mellan 20- och 40-årsåldern.
MS-symtomen är ovanligt varierande från person till person, vilket gör att sjukdomen ofta kan pågå i flera år innan rätt diagnos ställs. En utredning vid misstanke om multipel skleros innebär vanligtvis en noggrann fysisk och neurologisk undersökning samt att läkaren går igenom patientens sjukdomshistoria i detalj.
Vid så kallade evokerade potentialer analyserar man noggrant impulserna som färdas längs nerverna för att avgöra om de rör sig i normal hastighet eller om de har blivit fördröjda och långsamma. En långsam nervledning är ett tydligt varningstecken och ett vanligt fynd hos personer med multipel skleros, eftersom det tyder på skada på myelinet.
Magnetresonanstomografi, ofta förkortat MR, är en annan viktig undersökning som hjälper till att avgöra om en person har multipel skleros. Vid undersökningen används ibland kontrastmedlet gadolinium, som injiceras i en ven. MR-bilderna kan då påvisa så kallade lesioner, ofta kallade plack, i hjärnan och ryggmärgen. Undersökningen kan också beskriva dessa skador i detalj, vilket är värdefullt både för diagnos och uppföljning.
Ett prov av cerebrospinalvätskan, vätskan som omger både hjärnan och ryggmärgen, tas via en lumbalpunktion i nedre delen av ryggen. Vätskan analyseras för att eventuellt kunna påvisa ovanliga ämnen, celler eller antikroppar som kan tyda på multipel skleros. Onormalt fungerande antikroppar, så kallade oligoklonala band, är generellt sett ett tecken på att personen kan ha sjukdomen.
Det finns ingen enskild undersökning som med säkerhet kan avgöra om en person har multipel skleros eller inte. För att kunna ställa diagnosen behöver många genomgå en långvarig och omfattande observation samt flera olika medicinska tester hos neurolog. Att symtomen är spridda över hela kroppen är viktigt att observera, eftersom sjukdomen kontinuerligt påverkar olika delar av kroppen. Läkarna talar ofta om att skadorna måste vara disseminerade, det vill säga spridda, både i tid och rum innan diagnosen kan fastställas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online